Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. 15 April 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
155.
Han, som kan säga: »gråt icke», tröste
Dig, Martin, och de små flickorna, ja, oss
alla, som känna saknaden mest.
Vi mötas snart, när skyn sig sänker.
Då brustna äro jordens länker.
Hildur Eklund.
En hemgången syster.
Åter har en av Hultebo
missionsförsamlings äldre medlemmar fått sluta sitt
jorde-•liv. Syster Johanna Pettersson i
Främshyt-tan avsomnade den 7 mars. I yngre år
hade hon ofta tillfälle att mottaga och
härbärgera Herrens sändebud, då hon var
hushållerska hos handl. P. E. Vikman vid
Skinnskattebergs bruk. Vikman var en varm
kristen, och hans hem stod öppet för Jesu
vänner. Det var intressant att höra henne
berätta om sina inånga minnen från den
tiden. Ett sådant minne må nämnas.
Någon gång på 90-talet besöktes
Skinn-skatteberg av den då välbekanta och
framgångsfulla väckelseevangelisten Nelly Hal!
och hennes sångarkamrat Ida Nihlén.
Nelly Hall predikade, cch Ida Nihlén sjöng.
Den sistnämnda hade antagligen icke sä
starka kroppskrafter som hennes
outtröttliga kamrat, och då mötena oftast drogo
ut till långt in på kvällen blev Ida Nihlén
trött och förbi.
En gång hade de väckelsemöte ett stycke
väg från bruket. Nelly Hall tröttnade icke
att tala, bedja och mana sina åhörare att
böja sig för Gud och bedja om frälsning
och syndernas förlåtelse. När Ida Nihlén
icke orkade sjunga längre, gick hon bort
till sin värdinna, Johanna Pettersson, och
lutade sitt huvud mot hennes axel och
viskade: »Kära Johanna, jag är så trött,
så trött. Om vi väl vore hemma ändå!»
— Förvisso lades under dessa möten en
god grund för den andliga väckelse som
några år senare utbröt vid Skbg:s bruk,
då Hilda Dufva verkade där,, åren omkring
1902.
Sångarevangelisten Ida Nihlén har nu
länge varit hemma hos Jesus; Nelly Halls
kraftfulla stämma har tystnat, och nu har
även denna syster fått gå till vila.
Johanna Pettersson var vid sin död 81 år
gammal. Följande sångvers ur
missionsförbundets gamla sångbok brukade hon ofta
föredraga:
»Klockan slår, tiden går,
Snart din Brudgum för dörren står.
Ar du redo, kära själ?
O, betänk ditt sanna väl!
Klockan slår, tiden går,
Domaren för dörren står.»
Frid över vår systers minne!
A. P .. n.
Jonas Ludvig Brännström>
Vajkijaur.
Fredagen den 20 mars nådde oss
budskapet att Brännström fått flytta hem. För
mig var det dock ej så oförberett.
Redan i början av detta år sade vår broder
en gång, då vi samtalade: »Jag lever ej
detta är till slut», varvid lians ögon
tå-rades. Blicken sade även något av vad
Paulus utbrister i 2 Tim. 4:7: »Jag har
kämpat den goda kampen, jag har
fullbordat loppet, jag har bevarat tron.»
Broder B. har alltid älskat att vara med
i bönestunder och möten, hans Hierre och
Frälsare kom också med hembudet strax
efter att B. varit på ett möte i byns skola.
Nu är hans böneplats tom här pä jorden;
vi höra ej heller mera hans trosfriska
vittnesbörd.
Brännström var även en trogen pren.
och läsare av T. S. samt en de små
evan-gelisternas vän. ■— Nog behövdes han ännu
ibland oss, men Herren hade för honom
en högre tjänst i de eviga boningarna.
Vila i frid, och mätta dig av att Jesus
se!
Ditt minne skall bevaras i våra hjärtan.
Edvin Nilson.
En minnesruna.
Kära missionsvänner! Fricl!
Åter har ett sorgebudskap nått oss från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
