Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. 15 Maj 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS 4
TRONS SEGRAR 234.
sarna sjöngo till Herrens ära t. o. m.
under vägen till mötena. Och medan vi
väntade på varandra, avlöste den ena
sången den andra. Likaså under vägen hem.
Broderi.
Hans Nilson.
På Dalslandsfärd.
Det lilla Dal, inklämt som det ligger
mellan norska gränsen och Vänern samt
mellan Bohuslän och Värmland, har inte
blivit så känt som provinserna inuti
landet, där de stora stråkvägarna draga fram.
Dalsland är ett av Sveriges minsta
landskap — 420 kv.-mil i areal med omkr.
85,000 själar — men också ett av de
vackraste.
Dalslänningarna, som äro ett präktigt folk,
utmärkas ofta av ett lugnt och allvarligt
lynne.
Omkring 1050 hördes budskapet om Guds
frälsningsråd för första gången i denna
bygd, förkunnat av Adalvard, sedermera
biskop i Sltara.
I början av 1800-talet vilade det andliga
mörkret tungt även här. En författare i
Norge har i en bok om Hauge meddelat,
att kyrkans präster denna tid voro »till den
grad världsligt sinnade, att det inte kunde
falla någon bekymrad själ in att hänvända
sig till dem för att få ljus i sin
salighetssak». Till bot mot själssjuka tillrådde
prästerna — åderlåtning och dams.
För ungef. 100 år sedan började dock
i Dal väckelsetloden brusa fram.
Numera bedrives, med undantag av någon
kommun i södra Dalsland, frikyrklig
verksamhet i hela provinsen. Ett 70-tal
missionshus och kapell finnas.
Helgelseförbundet är, å vissa platser, sedan bortåt 40 år
känt och älskat.
Av vittnen, som i dessa trakter fått se
själar övergå från död till liv, nämner
jag Vilson och Anderson, Ida Högstedt
och Maria Johnsson, Maria Sand, Otto
Andersson, som är dalslänning, och Axel
Karlson fr. Vånga, Alfred Johnsson och
Sandberg, Gerda Abrahamsson och Sigrid
Karlsson, Märta Lövblad och Edit Holmström.
Missionär Agnes Elieson var född i
Töfte-dal, och hennes trogna underhållare där
överflyttade vid hennes hemgång sin
kärlek på Elisabet Johnson.
Min kamrat under påskveckan, Ernst
Karlsson, är också välkänd här. För resten
— var är inte han känd? Vi voro in i
Norge en titt; vips blevo vi bjudna på
kaffe där av en bekant till honom. »Han
är alltid så munter. Han har en glad fläkt
med sig och muntrar upp oss gamla»,,
sade en 84-årig gumma, som vi besökte.
Som en nyfrälst 16 års pojke började
br. Karlsson att vittna. Vid 18 år gick
han i fält och är ännu efter 36 år i
främsta stridslinjen. Inte var det då så
underligt, att hans gamle officerskamrat
minister Lagerkrantz vid ett möte i
Stockholm sade: »Nu iåta vi pastor Karlsson
tala, så få vi lite stadig mat».
Han är nog gammalmodig att gå in i
texten och inte »ut i från» den, som
tyvärr är så vanligt i vår tid.
Påskhelgens möte hade vi i Töftedals
missionshus, Fagernäs, Gunnarsbo,
Gunnarsbyn och Mjölnerud. En härlig sed, som
de ha här, är »salongsmötena». D. v. s.
de benämnas inte så, men vid tanke på
de präktiga bondhemmen, vilkas stora sal
upplåtes för mötena, kunna vi kalla dem
så. Br. Karlsson har, sedan han för 25
år sen kom hit, sä när sagt haft
möten i varenda stuga på gränsen.
Av evangelisthemmen här nämna vi
Mattsons och Fagernäs, evgl. Lilly Andersons
hem. Fru Mattson har, sedan hon 1904
besökte en bibelkurs på Götabro, varit
verksam på olika sätt. Särskilt ligger
söndagsskolarbetet henne varmt om hjärtat. Hon
har öppnat söndagsskolor på flera platser.
När hon talar med barnen, komma även
de äldre med. Ännu kan hon minnas
fragment av dåvarande evangelist Bengt
Gustavssons glödande vittnesbörd på kursen.
Töftedals missionsförsamling kan hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
