Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. 15 Maj 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
både jubiteumshögtid och invign. av
bönehus i år. 1886 byggdes nämligen
missionshuset här, och på en utpost uppföres ett
nytt. Det är inte långt till Norge. Vi ha
haft norskor och norrmän med på mötena,
men än har inte himlaelden nått fram till
gränsen. Kanske Mängs kommer att hälla en
månads tältmöten i Dalsland i sommar.
Må det bli den tändande gnistan och elden
spridas vida även i vårt land!
Der skal bli stromme av nåde
Herre, o hor nu vår bonn!
Hjertesukk op til dig stiger,
Hor oss, o, hor oss, Guds sonn!
I s s e.
Hon var så god.
För Mors dag den 31 maj.
Då mors dag firas, bliva många
gamla människor som barn på nytt,
ty de tänka på henne, som de aldrig
kunna glömma.
Livet är ej så lätt. Det blir ofta
tungt för vår hårdhets skull. Vi äro
snara att vredgas och sena att överse’
med varandras brister.
Det faller sig besvärligt att bistå,
och så knyter man handen samman
och blir ogin.
Men mor! Hon var inte rädd för
besvär. Det var lätt för henne att
ordna och styra och räkna ut, ty hon
hade ett sådant hjärtelag.
Ingen har kunnat förlåta som hon.
Och hon släppte inte taget, när det
var något på tok. Sanningen måste
fram. Det var bäst så för den
felande, ty hur skulle det annars gå med
den goda karaktärens och viljans
sunda utveckling? Men så vart det
också förlåtet, utstruket och glömt.
Mors godhet var inte bara känsla.
Den blev i första hand vilja och
handling. Det blev offer. Däri
ligger moderskärlekens storhet, att hon
SEGRAR 191.
ger så mycket utan att begära
vederlag.
Är det underligt, om små barn med
sina blombuketter och blomsterkort
och de stora och grånade med
minnesgod tanke på de hädangångna
vilja uppleva dagen som en högtid?
All godhet är ett ljus i världen och
Gud har ingivit oss att bevisa
vänlighet. Men ingen har bevisat oss så
mycken godhet som mor. Därför blir
hennes dag aldrig banal, även om det
finns banaliteter i världen. Ty
hjärtats äkta känslor äga, liksom
pärlorna, alltid sitt värde.
Farbror Frans.
Från havets öar.
»Och havet fanns icke mer.»
Uppb. 21: 1.
Havet har under alla tider varit ett
hinder för den fria samfärdseln. Och hur
många ha icke fått kämpa hårt mot dess
vreda vågor och även funnit i dem sin
grav! Havet har skilt kära vänner åt. Så
var det för siaren Johannes, när’ han
befann sig på den ensliga örr Patmos. Men
där fick han i framtidssyn skåda ett land,
där intet hav skulle finnas. Alltså intet
hinder för vänner att umgås med
varandra. 1 detta land får Guds frälsta folk
samlas till sist.
»Ej avstånd, ej död då skilja dem mer,
ej synden mer plågar dem.»
Dagarna efter påsk blev det mig
förunnat att få göra en resa ut till Luleå
skärgård. Det gällde då att leta fram de
gamla fortskaffningsmedlen skidorna. När
man spänner dem på fötterna, vakna så
många ungdomsminnen till liv, och man
känner sig nästan 15 år yngre. Men när
man färdats några mil, känner man, att
åldern börjat ta ut sin rätt.
Under denna resa besöktes Sandön,
Junkön, Sitorbrändön och Hindersön. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
