Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13. 1 Juli 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2X0T
2X0T TRONS SEGRAR
GUDS HÄRLIGHET.
Om alla kungar gå i rad Med all sin makt och’ vilja,
De kunna dock det minsta blad Ej skapa på en lilja.
Brorson.
Livet i naturen är en
uppenbarelse av Guds härlighet och ett verk av
Guds Ande. Vi kunna om de
underbara livsformer, som särskilt i
midsommartid förnöja vår syn,
till-lämpa ordet i Psaltarens 104 :de
psalm, där psalmisten säger till
Herren: »Du sänder ut Din Ande, då
varda de skapade, och Du förnyar
jordens anlete».
Livsformerna, som närda av jorden
sträcka sig mot himlen och sträva mot
fullkomning var och en efter sin art,
bära oss vittnesbörd om att
Skaparen är i verksamhet och att Hans
skapelse ännu är Hans underbara
verkstad. Så formar Han genom livets
Ande, som Han utsänder, dessa fina
strån, dessa väna blommor, dessa
friska blad, dessa gröna löv. All
mänsklighetens makt, vore den ock
representerad av alla konungar i rad,
förmår ej sätta ens det minsta blad till
en enda av Guds oräkneliga liljor.
De äro med all sin skönhet Guds
skapelser. Och de förkunna med
färg och form och doft, med hela sitt
sköna, rena blomsterliv, Guds
härlighet. Betrakta dem! De äro Guds
budbärare till dig. Tag ditt
förstoringsglas och betrakta dem ännu
närmare! Tag mikroskopet och studera
detaljerna i blommans byggnad! Där
utvecklas för din häpna blick
gudomliga under. Se på bladen! Icke ett
av dem är alldeles likt något enda
av alla de otaliga andra. De äro alla
i något avseende olika varandra. Men
härliga äro de alla. Denna rikedom
av härlighet är naturens predikan om
Gud. Så vittnar den om sin Skapares
härlighet, av vilkens höga glans den
blott har att giva en svag reflex. Nu
må vi beakta vår Mästares maning,
da Han säger: »Skåden liljorna på
marken, huru de växa; de så icke, ej
heller spinna de, och dock säger jag
eder, att icke ens Salomo i all sin
härlighet var så klädd som en av
dem». Så kläder Gud gräset på
marken. Det är Hans verk. Oss
människor till gagn och glädje gör Han
det.
Vårt avfall från Gud är stort, vår
ondska är grym och vårt mörker
hemskt. Men Gud har icke velat
lämna oss utan vittnesbörd om sig. Ofta
tänka vi väl, att Han är såsom vi. Men
där Han låter blommor le inför
ovärdiga föraktares fötter, och där Han
fyller deras dag med otaliga bevis på
godhet och oförskylld nåd, där finna
vi dock, att Han har annat sinne än
vi och går till väga annorlunda. »Han
låter sin sol uppgå över onda och
goda och låter regna över rättfärdiga
och orättfärdiga.» Strålar och strån,
vindar och floder, skyar och stjärnor,
källor och sjöar, fjällar och hav,
himlar och jord — allt vittnar, att Gud
är, vad Hans namn betyder: god.
Och midsommarfägringen är naturens:
»Ära vare Gud!» Naturen jublar oss
sanningen om Guds godhet i öronen
med tusenden röster i midsommartid,
och den låter denna sanning lysa oss
i ögonen i oändliga variationer av
former och färger ocb gestaltningar
från det oändligt lilla till det oändligt
stora i Guds underbara värld.
Låt-om oss höra och se till våra själars
uppbyggelse! Låtom oss prisa
Mästaren, där vi gå såsom drömmande
bland mästareverken. Låtom oss hålla
högtid. Det är midsommar, och
naturen uppfordrar oss att dyrka och
tillbedja Gud.
(U. V.) A u g. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
