Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13. 1 Juli 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS S EG RAR
255
3ydafrfel
Brev från Samuel Johanson,
Kära missionsvänner, underhållare och
förebedjare! Frid!
»O, att Du fore hit ned med
underbara gärningar, som vi icke
kunde vänta, så att bergen skälvde
inför dig!» Jes. 64:3.
Profetens önskan fordomtid hade formen
•av en klagan, men den var samtidigt en
bön, som steg upp ur djupet av hans
hjärta, då han kände nöden för sitt i
synden sjunkna folk. En blick ut över
världsläget och mänskligheten i dessa dagar
giver oss en inblick i syndens stora makt
över människorna. Vi såsom Guds barn
och tjänare behöva, likt fordom profeten,
gå in i förbönens ämbete och av hela vårt
hjärta bära den i synden sjunkande
mänskligheten i bön inför Gud." »O, att Du fore
hit ned», är den bön, som stiger från
djupet av mitt hjärta, då jag ser ut över
missionsarbetet bland de svarta i dag.
Tiden går så fort, att man hinner inte
med; och säkert har iner än en av er
undrat, om jag alldeles glömt bort att skriva
i T. Si., då det nu är så längesedan jag
sist skrev. Det är dock varken glömska
eller ovilja, som är orsaken till den långa
tystnaden, men missionärens mångsidiga
arbete gör anspråk på tiden; och om man
någon gång har en liten stund ledig, är
den knappast nog för att hinna besvara
frågan: »Vad skall jag skriva om?»
Gud har varit god emot mig och
beskärt hälsa och krafter, sä att jag ännu
inte har varit bunden vid sjuksängen
någon dag, sedan jag kom till Afrika. Allt
är nåd.
I slutet av förra året flyttade jag från
Riet Vlei-distriktet och hit till Bethel i Zulu,
land. Som många av er torde veta, har
jag här fått övertaga syskonen Fridolvs
arbete, medan de äro vid Komati under
syskonen Monsons sverigevistelse. Arbetet
här är ju av gammalt datum och har
under årens lopp vuxit, så att det åtminstone
i yttre hänseende är ganska vittomfattande.
Många av våra äldre kamrater ha [u här
tillbringat längre eller kortare tid, och
någon av de äldsta församlingsmedlemmarna
har sagt mig, att jag är den åttonde
missionären, som förestår församlingen här.
Huruvida det är så, kan jag inte yttra mig
om. Det känns mänga gånger ganska
ansvarsfullt att gå in i ett gammalt arbete
och taga ansvaret för detsamma. 1 den
mån som församlingen växer utåt, är
faran stor, att det inre livet’ försvagas och
sjunker. Bed för Bethel, syskon, att Gud
måtte komma med en andeutgjutelse och
en genomgripande väckelse i församlingen,
så att vi också få se flera syndare vid
korset!
Förliden söndag hade vi stormöte med
dopförrättning och nattvardsfirande vid
Eku-vukeni, en av våra utstationer. En stor skara
hade samlats icke bara från Ekuvukeni
utan också från de andra utstationerna
och utposterna och Bethel, för att lyssna
till det gamla men ständigt nya
evangeliet om frälsning i Jesus Kristus. En kvinna
tog det avgörande steget och bekände,
att hon utvalde Jesus. Elva av dem som
undervisats i dopklassen döptes och
into-gos i församlingen. En gammal blind man,
som också skulle döpts, var på grund av
sjukdom förhindrad att komma. Eftersom
vi på denna plats sakna kapell, måste vi
samlas ute i det fria, då inte hyddan, där
vi bruka samlas, kan rymma folket vid ett
stormöte. Mötesplatsen var väl vald ute i
en gräsbevuxen backsluttning och påminde
mycket om platsen för ett svenskt
frilufts-möte t. ex. vid Lilla Älgarås, dit jag som
barn fick följa med pappa, då han cyklade
dit på stormöte en gång om året.
Arbetet bland de spetälska pågär som
vanligt med regelbundna besök, och
ganska många samlas till våra möten. Vid
senaste nattvardsfirandet deltogo ett 40-tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
