Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17. 1 September 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
i TRONS SEGRAR
samma tron, som gör Hans gärningar,
till dess Han kommer.
Kl. 8 måndagskvällen firades det
ena, enande brödets högtid. Skaran
synes växa år från år. Det fördolda,
inre livets upplevelser och intryck från
den stunden stå utanför återgivandets
möjligheter.
Tisdagen den 23 juni.
Reseombudet Ernst Karlsson
inledde dagens morgonbön med Ps. 46:5
—8. 1 psalmens »Gud låter höra sin
röst» och »Gud hjälper» ligger en
härlig påminnelse om att Guds verk
är något pågående. Psalmisten
påminner icke om förgångna upplevelser
utan om Guds ständigt fortsatta verk.
Och vi kunna också i dag lita på
att Han låter höra sin röst och
sänder sin hjälp både för den pågående
konferensen, för syskonen på
missionsfältet och för de många böneämnena.
Ej till Sinai men Sion.
Reseombudet Alfr. Jonsson var
dagens förste predikant. Hans text var
Hebr. 12:18—24; 1 Mos. 4:8 f. Vi
hava ett stänkelseblod, som talar
bättre än Abels blod, ty vi hava kommit
till SiQns berg och icke till Sinai, där
folket icke kunde uthärda rösten av
den som talade. Vägen till Sion går
genom stänkelseblodet, ty blott såsom
bestänkta med detta blod kunna vi
nå hem. Det säges om Abels blod,
att det ropade till Gud från jorden.
Nu talar Kristi blod bättre än Abels
blod, och detta blod äga vi. Man lägge
märke till, att Abels blod ropar, men
om Kristi blod heter det, att det
talar. 1 Joh. 5:7, 8. Och tre vittnen
hava vi: Anden, vattnet och blodet.
De vittna ett och detsamma. I
ropandet ligger något fordrande, något
befallande och skrämmande. Abels
blod ropade mot Kain. Men Kristi
blod talar, och i det talet ligger
icke något fordrande, befallande eller
skrämmande. Till den mest
bortkom-ne, nedfläckade och orene ropar ej
Kristi blod om hämnd, nej, det talar
milt och talar om omvändelse, rening
och frid. När Abels blod ropade från
jorden till Gud, kunna vi säga om det
bättre blodet, att det talar från
himmelen till oss på jorden. Ty det är
skrivet, att Han gick in i det allra
heligaste, ej utan blodet, och Han
vann en evig förlossning. Ty Kristi
blod rann, då Han gav sitt liv,
medan Abels blod rann från ett liv, som.
togs av en annans hand. »En son
bliver oss given», heter det redan hos.
Jesaja, och i Joh. 10:17, 18
bekräftar vår Frälsare ytterligare sitt livs
utgivande. Ingen kunde taga det, ty
Han gav det frivilligt för att taga det
igen. Här är det icke Pilatus eller
krigsknektarna, som triumfera. Här
är ett liv, givet av Fadern och
utgivet i döden för oss. När Pilatus
frågar: »Varför svarar du icke?» och
påstår sig hava makt att förkunna
dödsdomen över Mästaren, då får han
det svaret: »Du hade alls ingen makt,
om den icke vore dig given ovanifrån».
Det fordrar mycken makt att kunna
giva sitt liv såsom den allra sämste,
men det heter, att Han blev lydig
intill döden, ja, intill korsets död.
Vidare kunna vi säga, att Abels blod
ropade över en broder, medan Kristi
blod talar till många bröder. Ty Han,
vår förstfödde broder, gav sitt liv till
rening för oss, till frälsning och
uppståndelse, och Han öppnade oss
porten till Faderns tron. I Abels blods
ropande ligger påminnelsen om ett
begånget brott, medan Kristi blod
talar om försonade brott. När
brottslingen i Andens ljus fått se sin synd,
då talar Jesu Kristi blod om
försonade brott. Då falla banden, bojorna
lossna och fången blir fri. Må det
då vara angeläget för oss att i
fortsättningen vara under detta blod! Ty
Kristi blod talar om välsignelse i mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
