Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17. 1 September 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
3 i 9
sats till Abels blod, som talar om
förbannelse och dom. Hos Kristus är ej
hämnd och förbannelse, nej, förlåtelse
och frid finns hos Honom. Om
försoning, befrielse och en öppen dörr
talar Hans blod så milt. Jesu Kristi
hand grep om fördömelsens
klock-kläpp och fick den att tystna. Och
nu bådas full förlossning för
syndare, och en vitklädd skara skall stå
inför Guds ansikte en dag. O, att du
hörde det blodet, som talar om
frälsning, förlossning och frid, om skurar
av nåd för öppnade sinnen. Vidare
ropar Abels blod om fördrivning och
bortvisning från Guds ansikte och
o-stadig flykt, medan Jesu Kristi blod
talar ljuvligt om vila, seger och ett
tillrett hem för den, som jagats av
syndens anklagande dom; det talar om
en fast punkt, om Jesus Kristus. Den
förlorade sonen i Luk. 15 ger oss en
bild av en syndares övergivenhet, det
dystra i hans ställning och känslan
av att vara bortdriven. Men minnena
från hemmet uppväcka ett »jag vill»
i hans hjärta, och den bortkomne,
irrande själen vänder åter. Och han
möter, såsom vi veta, en kärleksfull
fader, en öppen famn och ett dukat
bord. Vid hemkomsten var det icke
tal om hämnd utan om vila, och i
Kristus bjuds vila, ty Han är den
fast grundade hörnstenen. Här är vila
för slitna tankar och oroliga hjärtan.
Redan psalmisten har skildrat
syndarens vila i Gud, då han säger:
»Såsom ett avvant barn i sin moders
famn, så är min själ i mig». Kristi
blod talar sitt »Kom hem» till syndare,
och det visar en framkomlig väg hem
genom rening (ill rättfärdighelens
värld, till glashavet. I Andens ljus
bliva vi genomskinliga såsom glas, och
vi kunna sjunga om Honom, som icke
skrämde men lockade oss hem. Give
Herren oss att lyssna till det talande
blodet i mörka stunder och under
prövningens dagar!
Missionärernas hälsningar.
Missionär G. Syrén från Afrika, som
varit ute i Q år, hade kommit hem
lagom för att jämte sin familj kunna
deltaga i konferensen. Han avlade
ett vittnesbörd i anslutning till Apg.
2:21. Broder Syrén bekräftade av
erfarenheterna däruteifrån, att än i dag
J *o
varder den frälst, som åkallar Herrens
namn. Broder Syrén målade i ord
en tavla för oss. Bakgrunden på den
tavlan var den bedjande
missionsförsamlingen hemma i Sverige, längre
fram synes en skara missionsarbetare,
grånade i bortåt 40-årig tjänst, men
även en del yngre krafter synas där.
Någon gravkulle skymtar fram här och
där. Längst fram synes skaran av
frälsta, åkallande Herrens namn. De synas
icke alla, ty en del ha fått gå hem
och äro utom räckhåll för djävulens
listiga snaror. Tusentals svarta prisa
i dag Herrens namn i Afrika. Vi fingo
höra om en gammal man, som
genom arbete i Johannisburg
förtjänade 8 pund, för vilka han köpte
medicin, som skulle komma de unga
flickorna att tycka bättre om honom.
Mannen var en förskräckelse för sin
omgivning. Så nådde evangelium
honom, och han blev frälst och fri från
allt det gamla, och man hörde
honom vittna om Jesus. »O, att ni finge
höra honom vittna om Jesus för de
sina!»
Under väckelsen vid Betania, då
Anden överbevisade om synd, for en man,
som för många år sedan stulit en
plåtbit, till häst långt bort till ägaren, som
flyttat, för att bekänna och ställa till
rätta. Farmaren, som icke var frälst,
föll i gråt, när han hörde
bekännelsen och den forne tjuven talade om,
huru det under tiden varit som en
eld, som brunnit i hans själ. Och
han vittnade sedan om vilken
underbar glädje och frigörelse, han
erfarit efter denna uppgörelse. En
gammal gumma, som vunnits för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
