Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18. 15 September 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356 T R O N b
man månne i vår tid blivit för
bekväm och för rädd för försakelse? Jag
känner mig så glad och salig att få
vara en evangelist, trots att jag är
den ringaste bland de ringa. Må
ingen hålla sig tillbaka för sin
oduglighets skull. Den Herren kallar, den
skickliggör Han ock.
I vårt förhållande till världen skola
vi framför allt icke skicka oss efter
den omgivande världen, och i vårt
förhållande till oss själva må vi icke
hava högre tankar om oss än
tillbörligt är. Likt landsvägen med sina
tven-ne diken har också den kristnes väg
tvenne diken, ett misströstans dike och
ett högmodets. I vårt förhållande till
våra medbröder må vi framför allt
undvika stridigheter mellan Guds folk och
i all synnerhet mellan Herrens
vittnen, så att väckelsens och
vederkvickelsens tider må komma över oss.
överlåtelse.
Näste talare, fil. kand. Georg
Crom-now, läste Joh. 8:29 och talade om
överlåtelse. Förklaringen till Jesu
kraftiga gärningar är, att Gud var med
Honom. Men att Gud var med
Honom, det berodde på att Jesus alltid
gjorde, vad som behagade Gud.
Herren är med eder, om I ären med
Honom. Gud är också med oss, så långt
som vi äro med Honom. Och Gud
välsignar oss så mycket som vi
överlåta oss åt Honom. Jesus sade till
sina lärjungar: Såsom Fadern har sänt
mig, så sänder ock jag eder. Därför
gäller det ock för oss att söka göra,
vad som behagar Gud. Må vi icke
söka vår egen ära. Vi må hellre likt
Jesus söka förhärliga Guds namn.
Att vara överlåten åt Gud är att
alltid tänka på vad som behagar Gud
och vara beredd att göra det. Vi
tänka alltför litet på att vinna Guds
välbehag. Låt oss göra allt med den
känslan att vi göra det inför Gud och
med ytterlig samvetsgrannhet. Detta
SEGRAR
just när det gäller våra dagliga
sysslor, ja, t. o. m. vårt ätande och
drickande — allt till Guds ära. Det finnes
ingen gärning, som i och för sig är
heligare än den andra. Alla våra
gärningar äro lika heliga, då de äro
gjorda i överensstämmelse med Guds vilja.
Ingen annan gärning kan ersätta en
försummad gärning, som Gud begärt
av oss.
Uppsåtet ger vidare gärningen dess
värde. Nu kan även själva
överlåtelsen ske av själviska motiv —
nämligen att bli välsignad och
uppmärksammad. När Guds ljus faller över
våra liv, då uppenbaras det mycken
själviskhet och synd. Hela
sammanfattningen av överlåtelsen är, att vi
göra vad Gud vill utan alla förutfattade
meningar och föreskrifter. Den
gärning, Gud berett för oss, är icke lik
den gärning, Han berett för någon
annan. Det ser ut, som om Gud
utväljer somliga till att lida för att i
lidandet förhärliga Gud. Jesus själv
lärde lydnad genom det Han led. Huru
skulle vi på något annat sätt lära oss
lydnad? Må ingen giva sig utöver i
lidanoet, även om det synes
meningslöst. Saken är för övrigt mycket
enkel. Den ligger i de första
bönepunk-tenn i Fader vår. Vill du, vågar du
bedja så? Överlåtelsen får icke vara
en enda engångshandling, nej, sedan
måste följa den dagliga
självförsakelsen och korsbärandet i Kristi
efter-följd.
Hälsning från Afrika.
Fru Ester Monson uttryckte sin
stora glädje över att än en gång få vara
med på en Torp-konferens och ville
säga, som drottningen av Saba:
»Hälften var mig icke sagt». Himmelen
synes ha kommit närmare jorden.
Måtte Jesus nu komma snart! Redan
vid jultiden hade syster Monson fått
sin text från Rom. 1:14—17. Också
vi hav?, förpliktelser mot alla männi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
