Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18. 15 September 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
3 i 9
skor. Det må sedan vara konungen
på sin tron eller tiggaren i smutsen.
Må vi då inse dessa våra förpliktelser.
Ju mer jag lärt känna människorna,
sade fru Monson, ju mer har det
förvånat mig, att Jesus bjuder oss göra
alla människor till lärjungar. Men
Hans bud står kvar. När vi en gång
sågo en del svarta hålla på att
drunkna i en flod, då kunde ingen av oss
vara likgiltig. Nej, då ropade och
bådo alla, ja, man t. o. m. bekände
synder och bådo varandra om
förlåtelse, så att intet skulle hindra deras
böner för dem, som låg© i floden.
Och Gud hörde våra böner och alla
räddades. Må vi gå ned på våra knän
och bedja Gud om nåd att kunna
fylla våra förpliktelser, både mot visa
och ovisa.
Folkmängden i Afrika har numera
ökats så oerhört, att det finns flera
hedningar i Afrika än någonsin, och
detta trots att de troendes antal
glädjande nog mångdubblats. Det första
vi missionärer titta efter i
konferensprogrammet är, om det blir någon
missionärsavskiljning. 1 år finnes
intet sådant nummer. Här är väl ingen,
som knutit in sitt pund — sina
förpliktelser — i en duk, likt tjänaren
i Jesu liknelse? Att fylla sina
förpliktelser kan kosta mycket. För
Paulus kostade det livet. För Abraham
kostade det Isak. Men Abraham gick.
Och Paulus gick. Till Isaks offrande
fordrades ved och eld. Kära
missionsvänner, kanske du sitter inne med
ved, som fordras för missionärsoffret.
Kom då fram med det! Vi dö icke,
likasom Isak icke dog.
Från berättelsen om tempelbygget
hämta vi en dyrbar lärdom om huru
Gud välsignar dem, som frambära
sina offer. Våra svarta längta efter oss.
De sade: »Vi kunna inte leva, sedan
ni rest ifrån oss.» Vi svarade: »Ni
få väl försöka att leva». Nu ha vi
fått brev från dem, och de skriva:
»Ni ha nu sett edra anhöriga. Kom
nu tillbaka.» Våra troende svarta rentav
längta efter att få offra, och de säga:
»Jag fick icke någon välsignelse på
mötet i dag, ty jag hade intet att
lägga i kollekten.» Många, många
ha blivit frälsta på dödsbädden. De
ha aldrig blivit omnämnda vare sig i
rapporter eller i statistiken.
Glädjande nog är månggiftet i
avtagande i Afrika — ett faktum, som
framgått av den sista folkräkningen
och allmänna statistiken. Ett
glädjande bevis på evangelii inflytande på
den svarta nationen.
Aron Andersson.
Kongomissionär Aron Andersson
berättade, huru en redaktör i Göteborg
bett honom vid hemkomsten från
A-frika skildra något från de lyckliga
naturbarnens liv där ute. Vi
missionärer, sade talaren, få se de
olyckliga naturbarnen. Turister och
affärsmän få aldrig lära känna
heden-domen. De skriva böcker om det
ideala naturlivet. Vi få se, huru de
grymma trolldoktorerna misshandla de
arma sjuka. Då hedningarna i sin
grymhet bära ut de döende ur sina
hyddor och lämna dem stundom i
ösregn att dö, då ha missionärerna sin
uppgift. Många underbara och
väldiga bevis på huru Gud uppenbarat
sin makt att bota sjuka ha
missionärerna upplevat, och allt samverkar till
evangeliets framgång. En stor
välsignelserik väckelse hade talaren också
fått vara med om. Hedningarna säga
till missionären: »Lärare, nu tro vi på
din Gud, ty dina kristna ha blivit
förvandlade», förr dansade, söpo och
slogos de, nu sjunga de sånger, bedja
och leva exemplariskt.
Professor Gustaf Edwards avslöt
förmiddagens möte med en varm, djup
och innerlig bön.
(Forts.j.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
