Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18. 15 September 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
i TRONS SEGRAR
Kriget i Abessinien och vad det
’har att säga oss.
I. Kriget i Abessinien,
Av fil. lic. E. Abbey Tindall.
I. Abessinien. — Vid den tid,
då judarna förkastade Guds råd, för»
följde Hans profet Jeremia och
närmade sig domen för deras synder,
en fullständig fångenskap i Babel,
finna vi, huru en etiopier, en
hovman, sannolikt betraktad som en
»pa-ria» på grund av sin ras såväl som
kroppslig stympning (han var en
eunuck), hade medlidande med
profeten och genom lagliga medel
utverkade hans befrielse från den hemska
brunn, i vilken han hade blivit
nedkastad. Vid upphämtandet ur
brunnen vidtog han även särskilda
försiktighetsmått för profetens välfärd. För
denna barmhärtiga och ädla handling
fick Ebed-Melek mottaga ett särskilt
budskap från Herren med försäkran
om beskydd och räddning, då
doms-hemsökelsen skulle drabba folket (Jes.
38:7—12; 39:15—18). Han skulle
få behålla sitt liv såsom ett byte,
därför att han hade förtröstat på
Herren.
Sex århundraden senare, då Israels
styresmän och folk voro i ett tillstånd
av revolt mot Herren Jesu Kristi och
Hans apostlars lära, höra vi åter om
en etiopisk hovman. Han hade
kommit till Jerusalem för att tillbedja, och
då han nu var stadd på hemvägen, satt
han i sin ensamhet och läste profeten
Jesaja (Apg. 8:26—39). Filippus blev
sänd av Herren att förklara det ställe
i Jes. 53:e kap., som han ej kunde
förstå, och att för denne hedning från
ett fjärran land förkunna evangelium
om Jesus. Detta frälsningens
evangelium blev av honom mottaget i tro,
och han begärde att bliva döpt, varpå
Filippus döpte honom. Men då de
hade stigit upp ur vattnet, »ryckte
Herrens Ande bort Filippus», och i
berättelsen faller en djup tystnad över
den etiopiske hovmannens senare liv.
Det säges endast, att »han for sin väg
och var glad».
I dag är »den kristna kyrkan»
fördärvad av Roms vidskepelse eller (i
protestantismen) genomträngd av en
halsstarrig otro, som förnekar den
heliga Skrifts sannfärdighet och
tillförlitlighet eller är behärskad av en
likgiltighet och världslighet, som ställer
den laodiceiska ljumheten i skuggan.
Vid en sådan tid har etiopiernas
kejsare visat stort intresse för den
kristna missionen och mycken förståelse
och vänlighet mot dess
representanter, de amerikanska och svenska
missionärerna. Han har begärt kristnas
förbön i denna svåra kris för hans
land. Något av hans statsråd har
predikat Kristi evangelium ute i det
fria. Han vädjade till Nationernas
Förbund i hopp om att konflikten
skulle lösas på fredlig väg, men det
oaktat började Italien kriget. Folket må
vara efterblivet och stå på en låg
ståndpunkt, men det är ett trevande
efter Kristus, som påminner om
förutsägelsen i Ps. 68:32: »Etiopien skall
skynda att utsträcka sina händer till
Gud». Ehuru den egentliga
uppfyllelsen av denna utsaga tillhör det
kommande fridsriket, kunna vi ju uti vad
som sker redan nu se en antydan om
den slutliga uppfyllelsen.*
’Under rubriken »Svarta judar
mottaga Kristus» förekommer i en
amerikansk tidskrift följande meddelande.
Enligt uppgift tinnes i norra Etiopien
omkr. 200,000 judar — de s. k. falaschas
— och av de i Godjamprovinsen boende
skola alla, c:a 10,000, ha blivit kristna.
Missionär Flad, en av banbrytarne för
missionen i Etiopien, berättar om den förste
falaschens omvändelse. »Med debtera
Eeroo som talesman arbetade de från kl. 9
på morgonen till solnedgången icke blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
