Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 21. 1 November 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422 TRONS I
allvarsord -till henne om att lämna
tjänsten hos mörkrets furste och hans
härskara och fly till Gud, vände jag med
beklämt hjärta hemåt.
Gömas förtroende synes jag dock ha
tillvunnit mig, och innerligt hoppas jag
även, att hon till slut skall få förtroende
till den Gud, i vars tjänst jag är. För inte
så länge sedan, då en av hennes döttrar
blev svårt sjuk i lunginflammation, sände
hon den sjukas man för att bedja mig
taga vård om den sjuka. Kvinnan
svävade mellan liv och död i flera dagar.
Herren hörde dock våra böner och räddade
kvinnans liv. Under den långa tid, sorn
jag dagligen besökte kraalen, hade jag rika
tillfällen att samtala om »det enda
nödvändiga» även med den gamla
trollkvinnan, och hon gav då det erkännandet:
»Din medicin verkar tillsammans med bön».
Det blev då så verkligt för mitt hjärta,
vilken makt bönen är, då även en
gammal trollkvinna kan förnimma och
erkänna detta.
Den tioårige Edward hade fått en stor
böld å högra låret. Hans far, som är
troende, och jag hade kommit överens om
att den måste öppnas den dagen trots
Edwards tårar. Allt var redo, och jag stod
redan med kniven i handen, då min arm
sköts tillbaka med den förklaringen: »jag
vill bedja först». Det blev åtskilligt
dimmigt både för mina och faderns ögon,
då pojken bad ungefär så här, återgivet
på svenska: »Jesus, Du som dog för mina
synder på korsets stam, hjälp mig nu.
Om jag dör, så tag mig till Din himmel,
för blodets skull. Amen». Den lilla
operationen lyckades väl, och det tog inte
inånga dagar, förrän Edward var fullt frisk
igen. Jag fick den dagen lära den läxan
om igen: »Mera bedet, bättre arbetat».
»Stackars kvinna! Vad hon måtte ha
lidit!» tänkte jag, då jag stod och
övervägde, vad som lämpligast kunde göras
för henne. Allmän blod- och varförgiftning
med stora varanhopningar på flera ställen
i hennes kropp ingav allvarliga farhågor.
SEGRAR
Sjukhusvård tycktes mig vara en
nödvändighet och likväl ouppnåeligt i detta fall.
Vad var att göra? Inget annat än att i
förtröstan på Gud sköta om henne hemma
i kraalen, så gott sig göra lät. Sex
gånger måste stora varhärdar öppnas, som
sedan dagligen måste sonderas. Da en
varhärd med säte under väuster skulderblad
skulle öppnas, kunde jag inte hjälpa, att
ett modernt sjukhus med all dess
härlighet passerade revy för mina blickar.
Ingen förtänker mig väl heller, att den
önskan och den bönen steg upp i mitt
hjärta: »O, att drömslottet den lilla
sjukstugan snart vore en verklighet!» Vill Du,
som läser detta, hjälpa till att bedja
därom? Kvinnans tillfrisknande gick långsamt
men säkert, och hon har ett par
gånger sedan besökt mötena. Hon säger, att
hon skall lämna sig åt Gud. Må det ske
snart!
Som alltid är sömnen och vilan ljuv för
den trötte, och att bli väckt av sjukbud
mitt i natten, är inte det ljuvaste slaget
av överraskningar, fast ingalunda ovanligt.
Överraskningen bestod denna gången i att
sjukbudet kom 1 bil och gällde en vit man.
En besökare på en farm 11/2 svensk mil
från missionsstationen ■ hade under natten
blivit svårt sjuk. Jag följde ined och
kunde också g-enom Guds hjälp ge honom
någon lindring. Bilen vände tillbaka med
mig, men mitt i Hlabanyati-floden blev det
motorstopp. Och huru det än arbetades,
vevades och drogs, så kom vi inte ur
fläcken. Bilen måste lämnas där, och
chauffören och jag fortsätta åt var sitt håll
till fots. När solen som ett stort eldrött
klot steg upp över slätten, då satt jag
redan vid en kopp kaffe, litet trött efter
den svenska milens morgonpromenad men
på samma gång lycklig över att även bland
de vita få tjäna min Mästare.
Lilly Gustafson.
P. Si.
Återigen vill jag frambära ett
bjärte-varmt tack till alla dem som givit mig
en handräckning i sjukvårdsarbetet genom
offer och’ förbön. Gud löne! D. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
