- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjunde årgången. 1936 /
460

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. 1 December 1936 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

460 TRONS I

över Jesu liv och död. Det gjorde ett
mäktigt intryck på dem. •’Efter mötet fingo vi
bedja med fyra personer, en avfälling och
tre sjuka. Det är gott att äga Guds ord
om Jesu kraft som botemedel för alla.

På söndagen var det stormöte och
nattvard. Mycket folk var samlat, och Herrens
kraft var förnimbar. Många sade, att de
kommo ihåg »Umfundisi mdala» (den gamle
läraren). Så kallade de mig, då jag var
här för 10 år sedan, och jag fick
behålla samma namn nu.

På måndagen reste vi tillbaka til!
Um-gwenya M. S. Bibelkursen började pä
kvällen och fortsatte sedan i 10 dagar. Det
var dyrbart att vara samlade omkring
ordet. Herren uppenbarade sina sanningar
för oss i bibelkursen, så att det trängde
igenom. Dessa unga män sutto så troget
och inhämtade sä mycket de kunde, för
att få något att giva sitt folk. Det var
en sådan längtans och broderlighetens
ande bland våra svarta bröder, att jag aldrig
känt det så under någon bibelkurs.

Den 18 september skildes vi åt. Var
och en gick till sitt hem för att praktisera,
vad de inlärt under kursen. Även för mig
var det kännbart att lämna våra kära
syskon. Syster Thorell var svag och trött
men höll dock ut i sitt tjänande för att
tillfredsställa våra lekamliga behov — icke
allenast för oss vita utan också för de
svarta — så att det fanns på deras bord
vad som behövdes av majsgröt med
socker och köttspad, te och bröd m. m.

Nu bar det i väg till vår tredje station
i Transvaal, nämligen Shongwe M. S.
Platsen har fått sitt namn efter stammen, som
bor däromkring. Broder Reinholdz for hem
dagen före oss på motorcykel för att få
någon att möta oss, syster Gustafson
och mig. Mellan Shongwe och
Um-gwenya är det omkring 53 kilometer. Vi
framkommo hungriga och trötta men fingo
förfriskning och vila. Så ut pä möte igen!
Jag blev förundrad över att se en sådan
massa folk samlade en vardagseftermiddag.
Sedan jag förkunnat Guds ord för dem,
blev det vittnesbördsmöte. En massa
mödrar voro med och hade sina små barn

SEGRAR

med sig. En del kröpo på golvet, andra
sutto fastbundna på sina mödrars ryggar;
andra åter sutto och hade sin naturliga
föda av sin mor. Dessa små avgåvo
också sina vittnesbörd att de levde, men
intet störde anden, som var rådande i
mötet.

Nu skulle jag få ta en liten
överblick-över stationen och dess omnejd. 1 fråga
om själva platsens läge här i vildmarken
är det sanning vad magistraten i distriktet
har sagt till broder Reinholdz, att han
valt den vackraste platsen. Den ligger så
vackert på era liten sluttning, med en
väldig bergskedja i bakgrunden. 1 dalgångarna
upp emot detta berg bo tusental av
infödda. Nu har regeringen inköpt väldiga
landsträckor häromkring, vilka förr ägdes
av vita, för att där placera infödda. Så
våra missionärer, som hade nog arbete
förut, ha nu fått mycket mera. De äro
ensamma där. Andra missioner ha ej ännu
kommit och slagit sig ned ibland dem.

Sjuksköterskeverksamheten, som bedrives
av syster Lilly Gustafson, är till stor
välsignelse och1 drager massor av folk till
stationen, där de få höra om frälsningen,
på samma gång som de få hjälp till sina
kroppar.

Läkaremissionen har öppnat väg för
evangelium till många hem. Vad syster
Gustafson nu behöver, är en sjukstuga,
där hon kan utvidga sitt sjukvårdsarbete.
Det symes som alla missionärerna vid
Shongwe ha tro på att de skola få en
sådan. De ha begärt och fått land av
regeringen för en sjukstuga, intill
stationsområdet. Så har br. Reinholdz i tro gjort
tegel för ändamålet. Nu återstår att bygga.
Må Herrens skaffare stå dem bi, så att
de ej komma på skam!

På söndagen hölls först dopförrättning,
sedan brödsbrytelse och därefter möte för
allmänheten. På kvällen möte med
ljusbilder. Mycket folk var samlat, så att
kyrkan kunde ej rymma dem alla. Eli
gammal zulukvinna var bland dopkandidaterna.
Det är dyrbart att se dessa gamla, som
nyss kommit ut från hedendomen, blivit
frälsta och fått dopsanningen klar, ja, även

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:47:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1936/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free