Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. 1 December 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
TRONS I SEGRAR
Till ljusets land!
I höstnatten.
I samma stund fröjdade sig Jesus i
anden och’ sade: »Jag prisar Dig, Fader,
himmelens och jordens Herre, att Du har
fördolt detta för de visa och kloka och
uppenbarat det för enfaldiga; ja, Fader, ty
så har varit behagligt för dig. Saliga äro
de ögon, som se, det I sen!» Luk. 10:
21, 23.
Budkaveln går: Åter är en av de
heliga hämtad från jorden hem till de
saligas hemland hos Gud. Det är den blinda
systern Hilda Johansson, K r y 1 b o,
som fått gå för att skåda Gud. Det var
den 5 november. En hjärtattack, och
hennes förut svaga hjärta upphörde att slå.
Flera av våra missionärer och
evangelis-ter ha haft förmånen att fä hälsa på »tant
Hilda» på hennes lilla rum. Andligt rik
gick man därifrån. Det var en upplevelse
att få sitta ned och höra henne berätta
om Herrens trofasta, ledande hand uti de
skickelser, som mött henne i livet. I sin
blomstrande ungdomsvår stod »tant Hilda»
färdig en gång att som brud förenas med
en ung man, och lyckan log. Helt plötsligt
blev hon blind och miste båda sina
naturliga ögons ljus. Hennes väg blev stängd.
Drömmen om hem och lycka var förbi. Men
i hennes mörker mötte henne Gud till
frälsning. Och då — vad är väl all lycka på
jorden mot glädjen att helt vara Hains!
Kon har kunnat vara nöjd med sin lott,
ja, varit en riktig solskensmänniska och
kunnat trösta och hugsvala andra i deras
bedrövelser. Flon saknas av många nu.
då hennes plats står tom, ty hon har
varit en bördebärare i bön och förbön för
andra. Missionärerna, evangelisterna och
missionen i sin helhet har legat på
hennes varma hjärta.
Vid uppbrottet var hon närmare 70 är
gammal. Det har varit en lång tid i yttre
mörker. Gud har varit hennes eviga ljus,
och sorgedagarna hava fått en ände. Yi
mötas bortom floden för att gemensamt
skåda Gud. Frid över ditt minne!
Anna Dahl.
Han kom trött och hungrig, den
arme mannen från landsvägen, kom
till vår hemgård i skymningen och
bad om härbärge. Ansiktet var inte
ungt längre, fast det varit det. Det
bar spår av synd och last och elände.
Gången var trött, och gestalten hade
fått en böjning. Han nöjde sig att
ligga i stall eller fähus; huvudsaken
var att få sträcka ut sina trötta
lemmar och vila ut.
Du kanske mött samme man därute
på höstliga vägar, eller har han
kommit till dig en skymmande och kall
oktoberkväll och bett om
barmhärtighet. Har han inte utan ord givit dig
en predikan om livets dårskaper och
syndens uselhet? Den arme var en
gång en oskyldig gosse. Han hade
hus och hem, far och mor, alldeles
som du. Men. så en dag kom något
nytt in i hans väg. Kanske var det
den gode vännen, som bjöd på
brännvinsglaset och den första cigaretten.
Det var så karlaktigt att säga ja och
visa, att man vågade. Men om det
bara stannat vid detta! Den nyss
jungfruligt rene drogs alltmer utåt,
allt längre in i synd och last och
elände. Inte anade han, att det
skulle gå så långt. Och nu har synd
och last förslöat hans viljekraft och
hans lust att resa sig upp ur dyn.
Skall han månne aldrig hitta tillbaka
hem till sin barndoms Gud och
Frälsare?
Ungdomstid är vårtid. Då tänker
man ännu ej på höst och vinter. Allt
ler och blommar där ute, och vägen
går över leende ängar och under
strålande vårsol. Livet ler, och man ler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
