Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. 15 December 1936 (Julnummer) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
på det söm på ett säkert fartyg hän
över livets oroliga hav!» — — —
Men äntligen kom julen.
Kristus kom.
Och med Honom kom ljus.
Det folk, som vandrade i mörker,
fick se ett stort ljus; ja, över dem,
som bodde i dödsskugggans land,
uppgick ett klart ljus.
Stjärnan lyste i mörkret, fördrev
det och vägledde till Betlehem, till
Jesusbarnet.
Även åt oss har Gud givit en
stjärna.
En stjärna, som lyser klarare och
härligare än Betleheinsstjärnan. En
stjärna, som icke allenast kastar sitt
sken över östern utan också över
västern och södern, ja, ända upp i den
kalla norden. Glansen av den stjärnan
håller på att omstråla hela jorden.
Och denna stjärna leder icke blott till
den nyfödde judakonungen utan till
en korsfäst och uppstånden Frälsare,
ja, ända in i himmelens härlighet.
Den danske psalmdiktaren
Grundt-vig sjunger:
»Stjärnan ledde visa tre,
så de Kristus fingo se.
Vi ha ock en sådan stjärna;
följa vi dess ledning gärna,
komma vi till Jesus Krist
Denna stjärna, mild och ljus.
som oss för till Faderns hus,
är Hans gudomsord det klara,
som Han kom att uppenbara,
till att lysa för vår fot.»
Guds ord är den lysande
stjärnan.
Guds ord lyser.
Guds ord leder.
Förstlingsskörden av hedningarna,
österns visa män, blevo ledda till
Jesus av julstjärnan, och millioner ha
SEGRAR ’ 475
sedan funnit Honom genom att följa
den stjärna, som är ännu härligare,
Guds eget ord.
Guds ord lyser så klart över
Sveriges land i dag. Överallt förkunnas
julevangeliet, och lovsången brusar till
ära för den nyfödde Frälsaren. Men
trots allt detta är det ändå så få,
som ha gått till Betlehem och funnit
Honom. De vise från Österland voro
troligen icke de enda, som sågo
julstjärnan; helt säkert strålade den klart
för hela deras nation och för andra
med; men dessa voro de enda, som
funno Jesus. Av de övriga var det nog
många, som sågo upp mot Guds
stjärnhimmel och gladde sig över den
vackra stjärnan, likasom det är många i
dag, som ha den största vördnad och
respekt för Guds ord och äro glada
för att de äro födda i ett land, där
kristendomens ljus strålar så klart.
Våra kyrkor och kapell äro på juldagen
fyllda av åhörare, som andäktigt lyssna
till det härliga julbudskapet. Men trots
allt detta — huru få det dock är,
som ha följt stjärnans vägledning och
funnit Kristus!
De vise männen sågo stjärnan, de
trodde, att det var Hans stjärna och
följde dess vägledning. Följde den
genom den långa, farofyllda,
brännande öknen. De följde ljuset de
fingo, och det ledde dem till Kristus.
Det är icke vårt stora ljus i Guds ord,
som frälsar, utan det, att vi följa
detta ords ledning. Nog var det väl ofta
mörkt för dessa ökenvandrare, men
ju mörkare natten var, desto klarare
lyste julstjärnan. Aldrig lyser Guds
ord klarare än i mörkret. De
vandrade, liksom också vi göra, i tro,
icke i åskådning.
Var skulle då judarnas
konung vara född? Säkerligen
måste det vara i Jerusalem, den store
konungens stad — och österns män
drogo till den yttre medelpunkten för
Guds tillbedjan. Här väntade de att
finna Honom. Men — de funno Ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
