Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. 15 December 1936 (Julnummer) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
TRONS I SEGRAR
nom icke där. Så snart de togo
blicken bort ifrån stjärnan och sågo hän
till den yttre glansen, till statens och
religionens store ledare, kommo de
på avvägar. Om vi ta vår blick bort
från det uppenbarade ordet och se
hän till trosbekännelser, dogmer,
institutioner eller människor, är det
också fara för att vi komma in på
avvägar. Endast Guds stjärna är den
säkra vägvisaren. »Ditt ord är mina
fötters lykta och ett ljus på min stig»
(Ps. 119:105).
I Jerusalem funnos många män med
stort ljus; de kände profetiorna, de
visste, var Kristus skulle födas, de
kunde visa andra vägen till Honom,
men själva gingo de den icke. O,
vilken häpnadsväckande likgiltighet
från judarnas ledare! Men är det icke
ännu mer häpnadsväckande, då samma
likgiltighet möter oss från många, som
kalla sig kristna! Dessa många,
som ha mycket större kunskap om
Kristus och frälsningsvägen än
fariséerna och de skriftlärda men likväl icke
följa det ljus, som skulle leda dem
fram till Kristus!
I dag stå "österns män",
hedningarna,
och stirra ut i mörkret efter en
ledstjärna. De äro villiga att följa i de
vises fotspår till Kristus, medan
världens så kallade kristna nationer följa
i de judiska ledarnas fotspår.
Min vän!
Är du i mörker?
I syndens, otrons, sorgens,
lidandets, hopplöshetens eller dödens? Gud
har givit också dig en hoppets stjärna,
som vill skina för dig och leda dig till
Kristus.
Följ dess ledning!
Fall ned och tillbed Honom, som
den leder dig till!
Julstjärna!
Tack att du kom!
Led mig på min vandring genom
denna världens öken. Led mig till
Kristus!
(Efter Talsmanden.)
Släpp Jesus in!
En ung hustru satt en julafton med
hjärtat fullt av sorg. Den hon
älskade högst av alla här på jorden hade
Herren tagit hem till sig.
Alla omkring henne hade gått till
vila. Hon satt ensam i sin stuga och
lyssnade till minnenas röst, men icke
till Honom, som klappade på
hjärte-dörren, den välsignade Frälsaren, som
stod där utanför och längtade att få
kjomma in med hela sin fullhet av
nåd och frid.
Då ljöd det plötsligt inne från
grannens stuga: »Ett barn är fött i
Betle-hem»; och jublande glada ljödo
rösterna: »Halleluja, halleluja!» Den ena
versen sjöngs efter den andra, tills
alla verserna voro sjungna; och när
det ljöd: »Försvunnen är nu all vår
nöd: en Frälsare är född i dag»,
stämde hon in med ett så ljudligt
»halleluja, halleluja!» att hon nästan
förvånade sig över sin egen röst.
Fridsfursten hade blivit insläppt.
Hans hand rörde vid den tunga,
djupa sorgen och förvandlade den, ja,
förvandlade .henne själv. Hon
tände alla julljusen på granen för sin
höge julgäst, och medan hon stilla
satt och betraktade dem genom
glädjetårar, mångfaldigades deras glans,
likasom solens ljus i en
daggdroppe. Aldrig förr hade ljusen tindrat
så underbart! Aldrig förr hade
julbudskapet ljudit så mäktigt betagande, så
levandegörande i hennes själ.
Döden, synden, sorgen voro uppslukade
till seger i vår Herre Jesu Kristus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
