Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 1 Januari 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 TRONS J
Jul- och nyårshälsning. •
129 Hartley Rd, Durban, S,
Afrika, den 25 nov. 1936.
Kära missionsvänner!
»Dock — natt skall icke
förbliva, där nu ångest råder____;
––» — ett barn varder oss fött,
en son bliver oss given...»
Jesaja 9: 1, 6.
Då julen åter nalkas, syssla gärna våra
tarikar med det evigt underbara:
»gudak-tighetens hemlighet». 1 Tim. 3: 16. I
Jesajas 8: 19—22 få vi en bild av
mörkret och nöden, — hedendomens famlande
efter mågot —; och det råd de få är:
»frågen andebesvärjare, som viska och
mumla». Av dessa andebesvärjare finnas
tusen-den i det mörka Afrika — blindas blinda
ledare; och det värsta är, att det ligger
en satans förtrollande makt i alla dessa
mörkrets gärningar, vilka klavbinda alla,
som hängiva sig däråt.
Särskilt vid en högtid som denna
synes själafienden göra ytterligare
ansträngningar att göra det festligt för dem, med
dryckesgillen åtföljda av slagsmål och
allahanda utsvävningar, så att mängden inte
ens vill lyssna till budskapet om frälsning.
Julen kallas nu bland de infödda här i
Sydafrika för »kisimusi». Därmed menas
en julgåva eller en fest, då de få dricka
sig druckna, det är »kisimusi». Bland de
tusenden vita kolonisterna ha dessa svarta
så ofta sett, att många, som eljest äro
nyktra, dricka sig druckna vid julen, så
det måste således vara »kisimusi».
Allt detta är så beklämmande för oss,
som känna och smaka den sanna
julfröjden; och därför be vi om hjälp medelst
eder förbön. Vi glädjas dock över den
lilla flock bland detta folk, som nu
»förstår jubelklangen» och även vet, vari
julglädjen består. Och ofta höra vi dem tacka
Gud för deras vänner i Sverige, som sänt
dem evangelium.
Ja, det var bara denna hälsning från
oss, edra representanter i Afrika. Vi
känna oss mer och mer beroende av eder,
SEGRAR
och vi förstå nu, varför Paulus kände
sådant behov av de troendes förbön. Läs
Rom. 15: 30; 2 Kor. 1: 11.
Hälsningar från oss alla i familjen,
K. J. Johanson.
P. S,
För dem som särskilt komma ihåg vår
Ester med förbön vill jag meddela, att
hon nu är så mycket bättre, att hon
kommit hem från sin vistelse i Kapkolonien för
klimatombyte, och tagit plats på kontoret
i det stora lasarettet för de svarta, icke
långt ifrån där vi bo. Där får hon också
tillfälle att leda bönemöten och för övrigt
deltaga i själavård bland de hundraden,
som vistas där. D. S.
Ja, hon är 14 år nu. Stora tösen, 14
år?! —
Minnes, som vore det i går, när jag
kom in på den europeiska avdelningen i
P. M, Burgs fängelse för att besöka de
fån.gna där, hur vid mitt inträde i en av
cellerna en europeisk kvinna i hast
kastade sitt förkläde över en liten baby, ett
par månader gammal, som hon höll i sin
famn. ,
Intresserad som jag var av den lilla,
drog jag undan det förmenta skyddet av
skam och förställning och — döm om min
djupa sorg — fann därunder en svart
liten stackare, synbarligen en icke
välkommen världsmedborgare.
Mitt besök blev kortare än vanligt. Jag
liksom förlorade balansen och vågade just
icke säga någonting, i händelse jag skulle
begå ett misstag i den tragiska
situationen och bli nödsakad kapitulera. Men nog
sved mitt arma hjärta både av harm och
blygsel inför en så oväntad uppenbarelse.
Hann dock icke analysera några vidare
djupsinniga tankefoster, innan
fängelsedirektören försatte mig ansikte mot ansikte
med ett av Afrikas mest svårlösta
problem: den blandade rasens hemortsrätt. Han
frågade mig nämligen, om jag icke ville
adoptera den lilla ovälkomna varelsen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
