Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 1 Januari 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 TRONS J SEGRAR
Lilla Joe Kose,
14 månader gammal.
såmedelst om möjligt rädda både barnet
och en fallen av vår egen ras.
Denna hans framställning gjorde mig
ännu mera förbryllad, och jag bad om
betänketid. Dels visste jag både lagen och
ansvaret för en adoptering och önskade
helt enkelt komma ifrån det hela genom
en negativ hållning. M.en hur gick det
då med mina principer och löften inför
missionskallelsen, att alltid i tjänande
gärning upptaga det som, utan mitt direkta
ingripande, skulle komma i min väg—?
Det löste med ens situationen! Med hjälp
av vår trofaste Majozi och hans
tjänstvilliga hustru fick den lil;a och har ännu
hos dem ett hem, där hon omhuldas med
den ömmaste kärlek. Celina b’.ev den nya
föreraiingslänken oss emellan, och »Herren
förser» blev vårt gemensamma motto för
varje dags behov.
En f. d. kamrat, nu hemma hos
Herren, blev ock en föreningslänk oss
emellan som representant för en
missionsförening och en Herrens förvaltare av Hans
låni i en nödvändig myntväxling. Celinas
underhåll från syföreningen »Myran» i
Norrköping är för mig liksom en helig
minnesfond av sällspord vidhjärtenhet, så
mycket mer som alla »myror» där, så vitt jag
känner till, tillhöra en metodistförsamling.
Gud välsigne alla flitiga och opartiska
»myror» där!
Jag känner behov av ett offentligt
omnämnande som ett ringa tack från Celina
och hennes fostermor Mangidi Majozi, som
själva nu ock framträda i tydlig
belåtenhet, icke sant?!
Den blandade rasens tillvaro är ett
smärtsamt problem, en svårlöst om icke nästan
olöslig samhällsknut. Och här bär den
europeiska rasen skulden. Vid mina
slumbesök i stadens utkanter har jag
bevittnat scener, som icke kunna beskrivas, men
vilka dock, om an under blygselns
rodnad, förbjödo mig kasta hyende över en
omoralisk frihet, där lag och rätt icke
förmådde strafföra mer än den ena-
parten: den skuldbelastade kvinnan. För
henne öppnades och slötos fängelsets portar.
En europeisk man däremot gick fri med
upprätt huvud utan minsta ansvar — sak
samma huru många hans svarta
avkom-lingar voro.
Med hjälp av domare, polismyndigheter
och1 några i likhet med mig indignerade
damer uppvaktades personligen för några
år sedan dåvarande justitieministern med
obestridliga fakta om nödvändigheten av
skärpt moralisk lag för den manliga
europeiska rasen vis ä vis den svarta kvinnan.
Resultatet blev ett parlamentsbeslut om tre
månaders fängelse eller äktenskap mellan
de ifrågavarande parterna.
Lagparagrafen står fast; dess tillämpning borde
ju tillhöra dagsljuset —.
Här är lilla Joe, en av mina
fängelse-skyddslingar, 14 månader gammal och född
inom fängelsets, som synes, väl
barrikade-rade murar. Han ska’ gå h’em nu med
sin mor, viftar därför farväl och tackar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
