Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 1 Januari 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 TRONS J
Tro ej, att Visheten finner sig så
smickrad av att få dig till lärjunge,
att hon vill giva dig lätta läxor och
ändå skänka dig guldmedalj.
Något för barnen.
SMÅ KRISTNA I KINA.
En liten gosse i Kina, elva är gammal,
blev redskap till en stor väckelse där.
Förut bodde han långt från missionärerna,
och alla i familjen voro främmande för
den sanne Guden. På något sätt fick hans
far, Wang Cheng Pei, höra om den sanne
Guden och begav sig då åstad med sin
familj och sin gamla mor för att få reda
på främlingen, som hade att förtälja så
goda nyheter. Wang förde sin gamla mor
i en skottkärra hela resan 400 mil (60
sv.) för att höra evangelium. Någon tid
därefter var denne Wangs lille son, elva
år gammal, på ett evangeliskt möte, där
han steg upp och sade:
»Vi har blivit uppmanade att bekänna
våra synder, och jag vill bekänna mina.
Jag har tre stora synder, som jag önskar
bekänna. Den första är, att jag för
någon tid sedan, då jag lekte med min lilla
syster, slog henne så hårt, att hon grät.
Den andra var för inte länge sen, då jag
var hemifrån: och kom hem, först då det
blivit mörkt. Jag var rädd. Och jag visste,
att jag borde förtrösta på Jesus att
bevara mig i mörkret, just som Han gör
vid dager. Den tredje var nyligen, då en
man önskade en sångbok, och1 jag tog
en ur kapellet och gav honom, som om
den varit min, och det var detsamma som
om jag stulit den. Jag önskar få
förlåtelse för dessa synder.»
Sedan den lille gossen så bekant sina
synder, begynte många äldre se, att de
också voro syndare, och bedja Gud
förlåta dem, och många omvändes till Gud.
Alltsedan väckelsen har där hos många
SEGRAR
gossar i missionsskolan varit en stark
åstun-dan att bliva de lyckliga ägarna till en
bibel. Läraren föreslog då följande: Varje
gosse får två måltider om dagen och1
därjämte två små kakor klockan tolv. De som
försaka detta mellanmål vid middagstid, få
i stället dess värde i penningar.
Penningarna för de mellanmål, de försaka om
söndagarna, giva de i kollektema.
En liten flicka, som hörde till de omvända,
bad sin mor att lösa hennes fötter. Då
hon tillfrågades varför, svarade hon: »För
att jag behöver två små fötter att gå för
Jesus».
(Från eng.)
Provet.
Knut bodde i en liten stuga uppe i
Granåsen. Knut Granås hette han,
efter stället. Och vackert var det där uppe.
Storvackert, särskilt om våren och
sommaren. Sikogen står grön, det lyser
dunkelt mellan de täta granar, där ekorren
smiter från gren till gren, medan han
drömmer sig fram till höstens tid och
hasselnötterna längre ned i dalen.
Knut bor hos sin mormor, som nu är
gammal och utsliten. Hon har strävat och
arbetat hårt i sitt liv, och nu längtar
mormor efter vila och1 frid. Men hon kan
inte bli riktigt förtrogen med att kanske
snart vara död och1 borta — ty vem skall
då taga hand om Knut, som bara är tio
år gammal och helt allena i världen utan
henne? Visst var han både den
snällaste-cch mest tilltagsne pojke, man gärna kunde
tänka sig, men ett barn är nu ett barn,
och icke kunde Knut försörja sig själv
ändå, hur bra han än var i alla stycken!
Men så en dag blev mormor i
Granåsen liggande och orkade inte stiga upp.
Strykningen, som hade varit hennes
dagliga hantverk i en lång följd av år, fick
nu ligga orörd på bordet, och1 den
halvstore grisen där ute i sin kätte måste Knut
giva mat och vatten. Det blev sorgliga
dagar. Mormor blev sämre och inte bättre,
och en natt vaknade Knut vid att hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
