Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 1 Januari 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 TRONS J
ropade pä honom. Den natten dog
mormor ...
Någon tid senare stod Knut Granås på
trappan till en handelsbod nere i dalen.
Han hade blivit skickad i ett ärende av
sin matmor på gården, där han nu
vistades, och det var inte mindre än den
störste gården på en vid omkrets.
Kungvall hette den, och här skulle nu Knut gä
husmodern till handa i alla möjliga
sysslor. För detta skulle han i belöning få
mat och kläder. Han skulie bära in ved
och vatten samt rensa potatis- och
grönsakslandet. Dessutom skulle han giva
hönsen mat och vatten; sopa farstun och hålla
friskt granris vid dörren. Och det var inte
litet den tioårige Knut kunde hinna med,
villig och påpasslig som han var.
Men längre hade inte Kungvalls-gården
bruk för honom. Någon riktig h e
m-känsla kunde Knut inte få göra anspråk
på. Det blev bara att göra sin plikt och
sedan sköta sig själv, bäst han kunde.
Detta gjorde, att Knut kände sig
främmande och ensam på den stora gården,
han, som växt upp, om än i fattigdom, så
dock under kärleksfull vård. Mången
bitter tår fann väg utför det bleka
gossansiktet. M-en det aktade han sig väl för
att ingen av gårdens folk skulle se, för
då blev det väl bara skymford och
spörsmål, om han kanske inte hade det bättre
här än att halvsvälta uppe i Granåsen.
Därför torkade hän tårarna och försökte se
så glad ut som möjligt.
Allt detta gick Knut och tänkte på, medan
han traskade i väg till handelsboden. Gång
på gång tänkte han över, vad det var
han skulle köpa, så att han inte skulle
glömma något, och1 tryckte penningpungen,
ined sedeln inuti, mellan fingrarna. Han
skulle nog reda sig. Mormor, kära, snälla
mormor skulle då få den glädjen!
Men i grunden var det nu så underligt
alltsammans. »Gud skall nog sörja för dig,
Knut», hade mormor sagt. Men
Kungvalls-folket sade, att han måste reda sig själv
härefter. Huru kunde detta hänga
samman månntro?
Lanthandlare Gren var ensam i butiken,
SEGRAR
när Knut kom in. Han var en medelålders
man med ett godmodigt ansikte, som såg
vänligt på tillvaron. Knut tyckte han om
och brukade i regel tala med gossen, då
han alltsomoftast kom i något ärende från
matmodern. Ofta fick Knut något gott med
sig, när han gick. M,en i dag såg den gode
mannen, så märkligt upptagen ut, hade
knappt tid att hälsa en gång. Men inte
var det väl att vänta, att denne strängt
upptagne affärsman skulle ha tid att
uppmärksamma Knut jämt? Han fick det han
begärde och lämnade så fram femkronan
ocli betalte.
Gren. räknade och växlade. Men vad var
det? Knut fick ju mycket mera tillbaka
än vad han rätteligen skulle ha! En ny
femkrona och flera småpengar därtill. Knut
studsade och tänkte, att detta var då
besynnerligt. Men Gren vände utan vidare
ryggen till och började att skriva i en
stor bok på skrivpulpeten. Och1 innan Knut
hann sansa sig riktigt, var han utanför
dörren och hade inte sagt adjö eller
någonting.
(Fortsättes.)
BED FÖR MISSIONEN!
Glöm ej
sparbössetömningen
Trefiondedagen!
Sparbössor för
Helgelseförbundets mission
fås grafis hos H. F:s
kassörska, fröken Agda
Molander, Klosterg. 54,
:-: Linköping. :-:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
