Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 1 Februari 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
TRONS J SEGRAR
Det dröjde dock inte länge, förrän vi
kände oss genom synden orenade, och om
inte ny nåd komme oss till del, vore
vi åter fjättrade inom fängelsets murar.
Men Han här givit oss »en öppen dörr»
(Uppb. 3: 8. Joh. 10: Q), genom vilken vi
kunna komina på en n y och levande
väg fram till nådens tron och där
emot-taga nåd för andra gången, utöver den
nåd vi förut fått mottaga.
Dagen därefter fick vi kanske göra på
samma sätt: gå fram och bekänna synd och
skuld och emottaga n y nåd, utöver den
vi förut fått mottaga. Och samma tillträde
h’ade vi dagen därefter och dagen
därefter. Ty »om vi vandra i ljuset, såsom Han
är i ljuset, så hava vi gemenskap med
varandra, och Jesu Kristi, Guds sons, blod
renar oss från all synd.» Och så har vi
fått fortsätta den ena dagen efter den
andra, det ena året efter det andra; och
så får vi göra idag. Och — under över
alla under! — vi får emottaga ny nåd
för varje dag, som: ännu återstår av vårt
liv (om vi förbliva i Honom, 1 Joh. 2:28),
utöver den nåd vi hitintills fått emottaga,
ända till dess vi stå där hemma fläc
k-fria, bärgade för evigt. Halleluja!
Ja, »saliga äro de soin två sina kläder,
för att få rätt att äta av livets träd och
gå in i staden genom dess portar!» Uppb.
22: 14.
Ovanstående såsom en hälsning från en
som här fått del i denna Guds härliga och
underbara nåd. Eller kanske rättare: några
avtryck från den lerklump, som
mästarehanden grep där borta i öknen, i avsikt
att därav göra sig ett kärl till hedersamt
bruk. — — —
Mer än en gång har försöken därtill
synts misslyckade, därför att materialet
genom syndens inflytande blivit så förstört.
Dock tager Han kärlet och lägger det på
nytt på krukmakareskivan (Jer. 18:4).
Kanske måste Han först krossa det till fint
stoft, som åter i sin ordning uppmjukas
och på nytt måste genomgå åtskilliga
reningsprocedurer. Tårarna börja kanske
rinna, och’ fienden hånler och säger: »Vad
har du nu för din tro på Gud?» Och ur
själens djup stiger ett rop till levande
Gud: »Herre, hjälp!» »Käre Jesus,
förlåt!» Och det blir en rättegång på knä
inför Honom, som bar mina synder i sitt
kött upp på korsets trä, en rättegång, som
slutar med detta domsutslag:
»Synderna äro dig förlåtna för Hans
namns skull». 1 Joh. 2: 12.
Och hjärtats lovsång stiger mot levande
Gud, för att Hans nåd varar. Halleluja!
P. S.
Är Gud bedrövad för din skull? (Se 1 Mos.
6:6). Du kan dock ställa till glädjefest i
himmeleu. (Se Luk. 15: 7, 10.)
Eric.
Något från Elisatet Jonssons
sista dagar.
Genom kära, deltagande brev från
fröknarna Margarete Beschnidt,
Nanny Fredrikson och Gullvi Carlson ha
vi fått underrättelser om vår kära
Elisabets sista stunder. Hennes sista
brev till oss andas, liksom de
föregående, glädje i Gud och glädje över
att få vara i Kina och bereda sig för
att där tjäna Herren. Såsom det ofta
är för nyutkomna missionärer, hade
säkert både klimat och språkstudier
m. m. tagit mycket på Elisabets
krafter. Likväl blevo vi alldeles
förstummade, då radiotelegrammet nådde oss
vid middagstiden juldagen*. Det
innehöll blott de korta orden: »Elisabet
hemma. Tyfus.»
Nu finna vi av breven, att Elisabet
de sista dagarna blev dålig, troligen
till följd av smittan. Lördagen den
18 dec. kände hon sig förkyld, men
ingen anade då, att det var någon
svårare sjukdom. På söndagen var
hon sämre och stannade i bädden
* Hon dog pä juldagen vid ettiden,
kinesisk tid; således kunde telegrammet nå
oss redan vår juldag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
