- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtioåttonde årgången. 1937 /
53

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 1 Februari 1937 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS . SEGRAR

53

hela förmiddagen. Då hon dag för
dag försämrades, samtyckte hon
slutligen till att enligt läkarnas önskan
intagas på sjukhuset. Förut hade hon
vårdats av de kvinnliga
missionärerna, i synnerhet Gullvi Carlson, som
ju lättare kunde vara fri från andra
uppgifter. På julaftonen fördes
Elisabet alltså till sjukhuset. Läkare och
sjuksköterskor gjorde allt vad de
kunde för henne, dock utan resultat. På
juldagens morgon fingo flera av de
kvinnliga missionärerna besöka
henne, de fingo dock ej någon längre
stund vara inne hos henne och blott
en i sänder. Emellertid ansågo
läkarna frampå förmiddagen, att hon
var litet bättre, varför de sände hem
missionärerna att spisa middag,
läkarna hoppades, att hon nu skulle få litet
ro. Missionärerna hade fått löfte att
komma tillbaka, sedan de spisat, men
innan någon hann att gå till sjukhuset,
kommer ett brev från doktorn, att
Elisabet helt plötsligt och stilla och utan
dödskamp utandats sin sista suck. Så
fingo de då gå dit blott för att se
stoftet av den kära vännen.

Vi stå där alla förstummade inför
Guds underliga ledning, men vi kunna
intet annat göra än böja oss inför Gud,
vetande, att Han aldrig gör några
misstag. Han tycker ej illa vara, om
vi väta Hans fötter med våra tårar.
Han som under sitt jordeliv en gång
sade till en sörjande moder: »Gråt
icke!» ■— Han har ännu medlidande
med alla sörjande. Därför få vi göra,
som det heter i sången: »Gråt, om
du lider, gråt i Hans famn!»

Förutom syskon och syskonbarn
står såsom allra närmast sörjande
Elisabets trolovade, missionär Fritz
Sverker. De hade utan ord ömsesidigt
dragits till varandra. Dels för att ej
åsidosätta arbetet och dels för att följa
den stränga kinesiska etiketten och
ej väcka anstöt hos kineserna, hade
Fritz brevledes för Elisabet öppnat
sitt hjärta och frågat, om hon ville bli

hans maka, brevledes hade han fått
»ja», och hade de sålunda sedan sistl.
oktober varit förlovade. Sedan de fått
gillande svar från Helgelseförbundets
ordf., hade de beslutat att den 8 jan.
växla ringar, just på Elisabets
födelsedag. Då Fritz den 18 dec. för första
gången efter trolovningen hade
tillfälle besöka Elisabet, var hon redan
litet dålig. Dagen därpå besökte hon
honom, där han gästade på västra
stationen. Följande dag, söndagen
den 20 december, vilade hon hela
förmiddagen, på eftermiddagen var Fritz
på besök på flickskolan. På
måndagsmorgonen var han åter där för att
höra, huru det stod till, de träffades
ej då, emedan hon alltjämt låg till
sängs. Gärna hade han velat stanna
i Tatung litet längre för att se, huru
det skulle gå. Då man ännu ej
trodde. att sjukdomen var så allvarlig, som
den verkligen var, beslutade Fritz att
enligt den förut uppgjorda planen
vända åter till Tsoyiin och
missionsarbetet där, i synnerhet som Bror
Josefsson eljest skulle fått vara ensam
under julen. Sedan läkarna allvarligt
påyrkat, att den sjuka borde föras till
sjukhuset, och Elisabet givit sitt
samtycke därtill, fördes hon dit på
sjukhusets bår, väl ombonad. Glädjande
nog, var det den dagen ett härligt
solskensväder. Nanny och Gullvi samt
den engelska sjuksköterskan följde
med på vägen och såg till, att hon
kom väl i säng på sjukhuset, såsom
ovan i korthet antytts. Därpå
lyckades man på juldagsmorgonen komma
i telefonförbindelse med Fritz genom
militärtelefonen. Då han hörde, att
Elisabet var sämre, satte han sig
o-fördröjligen på cykeln och kunde på
5 timmar tillryggalägga den mer än
sex sv. mil långa vägen till Tatung —
men blott för att få höra, att hans
trolovade ett par timmar tidigare stilla
insomnat i Frälsarens armar. Jag
har meddelat dessa detaljer för att
missionens vänner må få en inblick i hu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:47:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1937/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free