Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. 15 Maj 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 TRONS
och hade det gott. Men tyvärr hade den
sista tidens erfarenheter varit ganska
ansträngande, så i början kunde vi inte vila
så, som vi eljest gjort.
Vi lade till! i några hamnar. Dock,
eftersom båten var ganska snabbgående, tog
det inte fullt fyra veckor för oss att
komma till Sverige.
Det är ganska intressant att iakttaga,
hur de moderna uppfinningarna komma till
oerhörd nytta ute på havet. En kväll, då
kaptenen kom ner till middagen, sade han:
»En av våra sjömän har fått halsfluss. Vi
har just nu telegraferat till Sahlgrenska
sjukhuset i Göteborg för att få order från
doktorn, hur vi ska sköta den sjuke. Vi
lia talat om, vad vi redan gjort». Inom 15
minuter var svarstelegrammet framme:
»Fortsätt med den behandling ni
påbörjat!» Då detta hände, voro vi söder om
Kanarieöarna. Är det inte underligt? Vara
ute på vida havet, där man endast ser
himmel och vatten, men likväl på några
minuter komma i förbindelse med doktor och
sjukhus hemma i Sverige ... Detta tack
vare radion. Är det icke en härlig bild av
bönen? Genom den komma vi i förbindelse
med levande Oud, och Flans makt och
kraft ställas till vårt förfogande.
Då vi passerade spanska kusten, voro
vi alla mycket intresserade för de båtar,
som syntes. Månne något krigsskepp skulle
uppenbara sig? Inte så, att vi älska krig!
O nej! Men vi visste, att de funnos i
farvattnen. Vi sågo intet, men våra tankar
gingo till det lidande spanska folket.
0 Herre, kom med din frälsning!
1 Biskayaviken kom vår båt att gunga
ganska väldigt. Kaptenen sade då: »Ja,
jag är glad för malmlasten, jag har i
bottnen på båten; den hjälper oss
betydligt i dag. Stormen är jag inte rädd
för, men dimman tycker jag inte om».
Vi ville varken ha storm eller dimma,
men vi fingo bådadera. Men igenom allt
hjälpte Herren. Vår kapten stod på
kommandobryggan från klockan 4 på
lördagsmorgonen till klockan 1 på söndagsnatten,
då vi voro i dimman i Nordsjön. Vid ett
tillfälle var det mycket nära, att vi stött
SEG RAR
samman med en annan båt. Men Gud
bevarade oss. för allt prisa vi Honom, som
är trofast.
I Göteborg mötte bland andra även en
ung missionärsdotter. Det var kärt att träffa
släktingarna våra, men det var minst lika
kärt att möta ett afrikabarn här. Det var
hemlandstoner. Nu håller hon på att
utbilda sig för Herrens tjänst i Afrika. Då
vi passerade Maritzburg, voro fru
Ema-nuelson med son och dotter vid tåget
samt br. Linde. I Durban följde farbror
Johanson med tre barn oss ombord.
I Kapstaden kom ingenjör Witt och
hämtade oss till sitt hem en kväll. Han är
son till Svenska Kyrkans förste missionär,
pastor Otto Witt. Vidare besökte vi Gösta
Emanuelson, en son till H. F:s förste
missionär i Afrika. O, vad det är roligt att
möta missionärsbarnen! Vi tacka Gud för
den insats de göra för de svartas
räddning.
Fridshälsningar till alla T. S:s läsare.
Harry Thorell.
Eneboga den 22 april 1937.
(På resa i Södermanland.)
Trär -i— dm nid » fet *
Från Ångermanland.
Har du hört nödropet från Boden
genom T. S., från våra vänner, som där
kommit i nödläge? Om du känner något
ansvar, så räck dem din hjälpande hand!
Jag här tänkt sä här: om alla, som läsa
T. S., gåve vardera 1 kr., skulle denna nöd
vara avhjälpt, och vi skulle tillsammans
få glädjas. »Verket framgång får, lätt blir
bördan vår, när vi alla hjälpas åt».
Jag vill på samma gång sända en
hälsning till H. F:s vittnen på fältet. Var
frimodig och oförfärad i ditt hjärta, och
besinna, i vilkens tjänst du står! Du är högt
aktad i Herrens ögon. Han giver noga
akt på dig, när du kämpar mot vind och
vågor. Han kom till lärjungarna i fjärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
