Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17. 1 September 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
’ TRONS SEGRAR
tan, blir det nåd att få vara med och tjäna;
det blir också nåd att få vara ett Herrens
vittne.
Trots att det regnade nästan hela
sön-dagseftermidd., samlades så mycket folk
som både lokalen och ett för tillfället
uppsatt tält kunde rymma. Vittnen, som
tjänade i högtiden, voro reseombudet Ernst
Karlsson, pastor T. Nordin från
Vårdsberg, evang. Allan Nilsson, Erik Johansson
d. ä. och Hilda Linderoth.
Församlingens sångare deltogo i
mötena med god och upplyftande sång. All
ära åt Jesus! Syskon, låt oss vara trogna
i Jesu här ännu en liten tid! Snart
stundar det stora mötet i himmelens salar, då
vi aldrig skiljas mera.
Fridshälsningar till allt Guds folk.
E11 som var med.
H. F:s ambudsförening i
Östergötland
var söndagen den 15 aug. samlad till
kvartalsmöte i Betania, Ljusfors.
Högtiden inleddes med att församlingens
ordf. Robert Johnsson läste en del av Ef.
2 samt hälsade ombudsförening och
samtliga närvarande välkomna. Omväxlande
med sång fingo vi sedan under f. m. lyssna
till br. Hjalmar Nilsson, evgl. Majken
Julin och grossh. Joh. Andersson.
Vi påmindes om att vi äro utvalda
främlingar, att Kristus-bilden än mer bör lysa
fram tios Guds folk, samt att lovsång höves
oss.
Under middagsrasten var enskilt möte för
ombud. På efterm. talade evgl. Anna
Lööf, Linnea Alexandersson, Ingrid
Nilsson och Erik Karlsson. Det
levandegjordes för oss förmånen att vara planterad
i Nådens jordmån, att det finns resurser
hos vår Gud, att vår Gud är outgrundlig.
Til! sist ett avslutningsord och -tack av
ordf. Henning Karlsson.
Sekreteraren.
Från Jokkmokk.
Den fjortonde och femtonde aug. voro
högtidsdagar för Salem-församlingen här.
Missionär Eklund samt evangelisterna E.
Engström och O. Nilsson besökte
Jokkmokk.
Första mötet var annonserat till kl. 8
på lördagskvällen. Vi påmindes allvarligt
om nödvändigheten av att »icke kasta
bort vår frimodighet, som har en stor lön
med sig». På söndagsförmiddagen hade
församlingen enskilt möte med brödsbry-
telse, då Gud levandegjorde för oss värdet
av »Jesu lekamen och blod» och
nödvän-aigheten att äta därav för att erhålla styrka
och kraft för vandringen. Tre syskon
begärde och beviljades inträde i
församlingen.
På e. m. fortsatte mötet, då en god
kollekt för yttre missionen upptogs. Vid
kvällsmötet, som var det sista, betonades
synnerligen allvarligt vikten av att bliva och
förbliva »rotade och grundade i kärleken»
— en uppmaning, som i denna tid så väl
behöves. Det var med djup tacksamhet
till Gud och bröderna som vi skildes åt på
kvällen. Må Gud få bevara och välsigna
det utsådda ordet! Resultatet torde
undandraga sig mänskligt bedömande, men
Gud känner det fördolt är. Vi bedja om
en »Golgatavåg» till förnyelse och
frälsning över denna plats med kringliggande
bygder. Men — kanske det är bara
»axplockningen» som nu återstår. Ett annat
böneämne är ett vittne för
Jokk-m o k k. Var är bönesvaret?
Fridshälsningar till alla trossyskon.
Enligt uppdrag
K. E.
Från Lappland och snöfjällen.
Kablafjället den 18 aug. 1937.
Kära missionsvänner! Guds frid!
Många uppmanade oss vid konfer. i
sommar: »Skriv någon gäng i T. S. från
fjällen, så att vi få höra från, eder.»
Det är nu mer än en månad sen vi
reste hit upp, min hustru och jag, till det
verk, som Herren kallat oss att utföra i
fjällen. Här mötte oss vår gode vän Ö.
M. F:s lappmissionär Alb. Englund, med
vilken jag fått sällskap en månads tid på
de långa och besvärliga vägarna här uppe.
Det var därför ingen lätt packning vi
hade på ryggen, cirka 25 kg.; men ändå
tog matförrådet slut, innan vi voro
framme. Så var det också med mina skor, de
togo slut på den långa färden.
Men en sak ha vi prövat, som inte
hittills tagit slut, nämligen Guds outsägliga
nåd och barmhärtighet. O, vad den är
stor och hållbar, när vi bara våga oss ut
i tro, om än med en bävande sådan!
Dagligen ha vi fått se bevis därpå.
I huvudsak ha vi gått fram bland flyt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
