- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtioåttonde årgången. 1937 /
347

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17. 1 September 1937 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

347 ’ TRONS

tände nomader i högfjällen. Många
fördomar finnas nog mot de »moderna
predikanterna, som spela och sjunga», och
så undrar man. nog, om de ha den rätta
läran, detta i synnerhet bland
laestadianer-na, som här sedan gammalt ha många
anhängare. Bland ungdomen återigen
finner man en uppvaknande längtan efter
något nytt och livgivande. Vi behöva därför
nåd att förkunna ett fullt och ostyckat
evangelium om blodet, som renar, och Anden,
som beseglar. Att det finnes hjärtan,
som mottaga ordet, och andra återigen,
som äro motståndare, det bevisar endast,
att verket är Herrens.

I stort sett är det dock lättare att
komma fram bland lapparna än bland den
bofasta ’befolkningen. Byar finnas i
lappmarken, där det är omöjligt att få hålla
ett möte; och till och med kan det bli
o-möjligt att få husrum över natten. Det
behöver man aldrig befara bland lapparna.
Trots att de ha så litet rum i kåtan, så
nog får man plats och en renhud att
vila på. Vi fortsätta ännu i fjällen tills
fram i sept., medan det är varmt och
innan snöstormarna börja rasa.

Vill härmed sända en varm hälsning till
lappmissionens vänner, offrare och
före-bedjare med Pauli ord i 2 Kor. 5:6: »Så
äro vi då alltid vid gott mod.»

Edra lappmissionärer

Edvin och Inga.

En återblick.

För några dagar sedan gick jag till mitt
bokskåp för att finna någon bok för
läsning; jag kände mig trött och förströdd.
Då fick jag tag i Trons Segrar, årgången
1S9S. Då jag bläddrade bland bladen,
trädde många bekanta fram för mina ögon,
vänner och bröder, vilka jag begråter; de
gingo alltför tidigt ifrån oss. Några äro
ännu kvar ibland oss, men de flesta ha
gått in i Herrens vila. De lämnade
härliga minnen efter sig. Mina ögon föllo
på ett blad, där Emil Gustafson skriver

SEGRAR

om väckelsen i Östervåla. Jag skall
återge något av vad han skrivit, för att läsaren
av vår tid må se, huru väckelser sågo ut
på den tiden:

Efter en veckas arbete i Linde stad,
en viktig förberedelse för mitt
framryckande till nya segrar, for jag upp till
Östervåla. Under tiden sköljde jag mina nät
och insatte nya maskor, i hopp om att
Mästaren skulle giva en stor skörd på
morgonsidan. Vad mer, om beslutet: »Jag
går af’ fiska» för till nya missräkninlgar,
som krossa Petri självförtroende! Natten,
som efter naturens lag måste hava en
morgon, är förberedelsen till
pastoralexamen vid clet stora fiskafänget. En
framgångsrik människofiskare måste vara död
ifrån sig själv och driven av Kristi kärlek.
Den som vill vara Guds medel till själars
frälsning, han läre sig att vila i den
Helige Andes kraft, liksom växten i
naturlagen eller ångbåten på havet. Gud
verkar. Därför arbeta vi.

Troget utövande av helig plikt har fört
mänga till rummet för Guds uppenbarelse.
Herren uppenbarade sig för Moses, då
han vållade Jetros får (2 Mos. 30), och
den himmelska uppenbarelsen var lika
tydtig för Gideon under eken, där han
tröskade, som för Samuel vid skenet av Guds
lampa i tabernaklet (Dom. 6; 1 Sam. 3).
Ack, att vi regerades av Andens lag, som
tillhör livet i Kristus Jesus, och droge
våra nät, då Jesus kommer! Rädas vi
månne att bli vanryktade genom vår
svaghet, då människor säga: »De fingo
intet»? Min broder! Äkta brudesjälar äro
sådana, som äro villiga att dö för den
älskade.

Församlingen utväljer sina redskap för
väckelser cch bestämmer tid för Guds verk.
Och så blir det en natt av missräkningar,
kamp och strid, tills morgonen gryr. Vad
hava de gjort? »De fångade intet». Ja,
men är det allt? De stodo sörjande vid
nätet, då Jesus kom. »Barn, icke haven
I väl något att äta?» — »Nej». Vad
föreskriver Han? »Kasta ut nätet till
fångst!» Då kastade de ut nåtet och
förmådde icke draga upp det för fiskarnas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:47:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1937/0435.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free