Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19. 1 Oktober 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
ten och leviten» färdades på den
vägen. Huru helt annorlunda den väg,
som samariten färdades på! I yttre
måtto samma väg och dock så olika!
Jesus säger, att många äro de, som
vandra på den vägen, men Han säger
varnande, att den »leder till
fördärvet». »Om I leven efter köttet, skolen
I dö.» ’
För att vi skola kunna »bära de
svagas skröpligheter», måste de »falla»
över oss. Och för att så skall ske,
måste vi vara besjälade med Jesu
Kristi sinne, som är Guds rika, djupa
kärlek. Det gäller med andra ord att
stå i ett rätt förhållande till det sköna
budet: »Du skall älska din nästa
såsom dig själv.» Då skola vi bekänna
i ande och sanning: »Fader, de
svagas skröpligheter hava fallit över mig.»
Under bön och tårar bära vi så
bördan fram till nådens tron. Ha vi så
gått in under de svagas börda såsom
vår egen, följer därav, att vi icke
kunna döma, klandra eller förtala dem.
Vi vandra icke längre på köttets
breda väg.
Vi äro allvarligt övertygade om
att Guds folk av i dag behöver
vakna upp till en radikal uppgörelse med
Gud inför Hans klara och tydliga
bud: »Du skall älska din nästa
såsom dig själv».
Med Jesus ombord.
Och Han var i bakdelen av
båten, sovande på huvudgärden, och
de väckte Honom och’ sade till
Honom: »Mästare, sköter Du icke
om, att vi förgås?»
Mark. 4: 35.
Jesus befann sig ombord i den båt,
som lärjungarna voro uti för att fara
över till andra stranden. På den
strand, från vilken de avseglade,
hade den käre Frälsaren talat till
folkskarorna ur båten hela dagen, talat
SEGRAR 375
om Guds rike; men även på andra
sidan av Gennesaret bodde människor,
till vilka Han ville komma med hjälp
och frälsning.
Nu var Jesus trött efter dagens
möda och behövde vila, och Han lade
sig i bakdelen av båten och somnade
snart in. Då var allting stilla och
lugnt. Emellertid växla förhållandena
fort. Lärjungarnas färd börjar bliva
allt annat än angenäm. Mörka
o-vädersmoln övertäcka himmelen, och
de vana fiskarna befara det värsta.
Snart bryter också ovädret löst.
Vågorna gå höga och börja slå in i
båten, och hur de än ösa, kunna de icke
hindra, att vattnet stiger och båten
börjar fyllas.
Lärjungarnas liv svävade i fara.
Det var då de började ropa: »Herre,
sköter Du icke om, att vi förgås?»
Man kunde undra, hur det kan ske
för Jesu lärjungar, att sådan nöd
drabbar dem på en färd, som Han
själv befallt dem. Men ack, genom
denna nöd skulle deras tro övas! De
voro dock, som vi alla, svaga
människor. Deras tro sviktade, och de blevo
rädda.
Även vi komma ofta i ett läge,
liknande det lärjungarna voro uti; och
det icke allenast då vi färdas fram
på stormig sjö i naturen, utan hela
vårt liv kan liknas vid en seglats över
ett stort hav.
Färden för Jesu vänner går mot
andra stranden, d. v. s. mot himlens
sköna strand, men just därför går ofta
denna färd genom prövningar och
faror, som hota krossa vår bräckliga
farkost. Och därför få vi mer än en gång
ropa med lärjungarna: »Mästare,
sköter Du icke om, att vi förgås?»
Men vilken förmån, att Jesus är oss
så nära, att vi få gå till Honom med
all var nöd, även då tron, för oss
som för lärjungarna, sviktar.
Han är oss nära i döden, även
om det stundom synes, som om allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
