Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 19. 1 Oktober 1937
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle gå under och som om Han
sove.
Emellertid ha vi, även när stormarna
rasa, en fast grund för att i stilla
förtröstan vara utan fruktan och bida Hans
hjälp, ty Jesus är oss nära i nöden;
och vi slippa vara ensamma, slippa
ropa förgäves, slippa komma på skam.
Såsom vädret på Jesu bud då blev
lugnt för lärjungarna, så hjälper Han
ännu i dag. Och Mästaren blir stor,
och vårt hjärta överväldigas av glädje
och fylles av helig fruktan, så att vi
prisa Herren och i ödmjukhet bedja:
»Herre, föröka mig tron!»
L. H. Wikström.
==
Gripande upplevelser
på missionsfältet.
Forts.
HENRIK TJÄDER (Svenska
Missionen i Kina):
Vad som gripit mig mest under
min 44-åriga missionärsverksamhet i
norra Kina är, att Guds Helige Ande
av de mest okunniga hedningar
kunnat göra de mest framgångsrika
människofiskare. Vilken mäktig,
omskapande Gud och Frälsare är ej
Herren Kristus!
När Hugo Linder och jag började
öppna verksamhet i staden Puchow
i södra Shansi år 1895, fick Gud frälsa
tvenne män: Kung och Gå. Och
dessa två fingo vara till den största hjälp
och betydelse vid grundandet av flera
kristna församlingar under år som
följde. Låt mig berätta något om
den lille barberaren Johan Gå, som
blev härligt frälst ur opielasten, och
som sedan hastigt växte i nåden. Från
första början hade han funnit
evangelii hemlighet genom ett intensivt
böneliv. Under de år han var kock
hos min hustru fann man honom ofta
på fristunderna på knä ute på
bakgården. Ehuru utan någon
skolbildning lärde han sig snart att läsa sitt
Nya testamente och blev genom sitt
varma nit snart en framgångsrik
evangelist, senare vald till diakon i
församlingen. Att åhöra hans ödmjuka
vittnesbörd, framsagda med hans
tordönsstämma, var en upplevelse, som
gav oss missionärer både
uppmuntran och uppbyggelse. Han kallades
till stormötena på olika stationer, ty
han gav Gud äran för allt. Herren
Jesus sade till sina lärjungar, Mark.
1:17: »Följen mig, så skall jag göra
eder till människofiskare», och Johan
Gå följde sin Frälsare i daglig och
stundlig läsning av Ordet och i en
innerlig bönegemenskap. Därför fick
han leda många till Jesus. När den
käre vännen och medarbetaren dog
den 29 oktober 1916 (genom en
olyckshändelse), grät jag, såsom när
min egen broder dog. »De
förståndiga skola då lysa, såsom fästet
lyser, och de som hava fört de många
till rättfärdighet såsom stjärnor, alltid
och evinnerligen.» Dan. 12:3.
*
H. LUNDIN (E. F. S. mission
i Somaliland):
Många minnen tränga sig på oss
och kräva företräde. Vilket intryck
gav ej den första anblicken av fältet,
det så gråa och ogästvänliga
Ostafrika, eller det första dopet med
»bara» en kandidat. Högtiden
firades under så särskilda yttre
förhållanden. Läraren nödgades att hålla
sig i bädden på grund av en skada
i höften, som han ådrog sig på
återfärden från vistelsen i hemlandet. En
ung kamrat fick på sitt stapplande
språk tjänstgöra vid detta tillfälle.
Vår vän tog ett nytt namn. Efteråt
kom en liten gosse och använde det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 17:47:44 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ts/1937/0472.html
