Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19. 1 Oktober 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
’ TRONS SEGRAR
från församlingens sida, samt några
av oss missionärer i ett rum,
vettande åt trädgården. Där mottog han
dopet i Faderns, Sonens och den
Helige Andens namn och antog namnet
Jona. De unga kristna vilja gärna
ha ett nytt namn och ett bibliskt
sådant.
När jag satt där och såg på Jona
och såg den stilla glädje, som lyste
ur nans blick och drog mig till
minnes den väg, han haft att gå fram till
Kristus, då greps jag av beundran
inför honom och av vördnad inför
den Gud, som under de mest
påfrestande yttre förhållanden T<allade
och införlivade nya lemmar i sitt rike.
För min inre syn stod som i
eldskrift ristat en dag för något över tre
år sedan. Det hade varit en dag, full
av oro, på missionsstationen i
Jar-kend. Rödklädda soldater gingo på
vakt överallt på missionsstationen, och
nervösa dito redo med bud mellan
stationen och upprorsledaren, kungen,
som han kallades. De manliga
kamraterna hade måst fara genom
skott-linjen in till staden för att ställas
inför en rasande fanatiker. Det blev
sent, och de hade inte kommit tillbaka.
Eftersom timmarna gingo, blev oron
större bland oss på stationen. Vi
samlades för att i gemensam bön söka ge
uttryck för vår ångest inför den Ende,
som såg oss och som kunde hjälpa
oss, och då rusade soldater in i
rummet och tog oss till fånga. Jag kom
så väl ihåg, när Jonas händer
bak-bundos. Jag försökte gå emellan och
påvisade, att han nyss kommit i vår
tjänst och icke var en kristen. Men
det var ju lönlöst. Jag såg honom
tillsammans med den bundna skaran
av medarbetare och
församlingsmedlemmar fösas ut genom porten på väg
mot gamla sta’n. — En halvtimme
senare stod han några meter ifrån
Habel, när denne gav sitt liv för sin
tro; och han trodde, att också han
på samma våldsamma sätt skulle kas-
tas in i evigheten för en tro, som
ännu ej var hans, men som han
börjat söka. Det blev i stället fängelse.
Efter några veckor togs han mot
borgen ut ur fängelset av sin farbror,
som också var hans fosterfar och
svärfar. För den tjänsten tvingade
farbrodern honom att utlämna
bouppteckningsbrevet efter sina döda
föräldrar samt att ge en skriftlig försäkran
på att han inte ägde några fordringar
hos farbrodern. Detta under hot, att
han eljest skulle utlämna Jona till
det hemska fängelse, varifrån han
kommit — ett stall fullt av gödsel,
ohyra och människor, där kosten
varit glåpord, hugg och slag, skämt
vatten och mögligt bröd.
Jag mindes också, hur han några
veckor efter sin frigivning kom för att
hälsa på oss. Vi frågade honom då,
om han ville komma tillbaka och
hjälpa oss, ty vi hade endast den unge
mannen, som under dophögtiden satt
vid hans sida, och en gammal
gumma till hjälp på den stora stationen
för sjukhus och allt. Han kom —
men det kostade honom hans hustru.
Hans svärfar låg över honom med hot,
lock och pock, tills han måste ge
henne skiljebrev.
Det var under förföljelser och
intriger från alla sidor, som de båda
unga männen fullgjorde sin tjänst hos
oss. Till sist blev det så trångt, att
vi en dag bådo dem lämna sin tjänst
hos oss och söka resa någonstans.
Vi sade dem, att vi inte längre
orkade bära oron för deras liv och
säkerhet. Men de svarade: »Nej, vi
gå ej. Vart skulle vi f. ö. ta vägen?»
Jag hade varit i tillfälle att följa
den andliga kampen i Jonas själ och
sett, att det andliga varit starkt inom
honom och hans bön varm, m;-.i ock
hur han vissa tider dragit sig undan.
Han hade också varit utsatt för den
starkaste påtryckning från
släktingarnas sida och från de mera ansedda i
sta’n, ty han var av en ansedd familj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
