Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19. 1 Oktober 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
377
gamla namnet, men han fick svaret,
att Ndugu Basi, så hade han hetat,
fanns inte mer. Då såg den lille på
honom, och med förvåning frågade
han: »Vart har Ndugu Basi tagit
vägen?» Det kunde inte den lille
förstå. Han hade blivit en ny skapelse.
— Eller minnet från en dödsbädd,
där en av de våra höll på att kämpa
sin sista strid på jorden — han hade
haft många i livet. — Han låg och
gnolade på en sång. Plötsligt sökte
han att höja sin hand och sade: »Ser
ni så ljust?» Vi kunde inte se
något ovanligt, men hans brustna öga
såg ljuset genom den för honom
öppna himlaporten. — Så är det minnet
av den sista söndagen på fältet.
Utvisningsordern var given. Kyrka,
skola och stationshus voro stängda och
nycklarna tagna av en regeringens
tjänsteman. Det var första söndagen
i advent 1935. Andra sjöngo sitt
»Hosianna», men för oss blev det en tyst
dag utan klockklang och sång. För
spioneriets skull ville vi inte samlas
alla på en gång utan samlades i
mindre grupper här och var efter
omständigheterna. ’Där hördes suckan och
snyftningar, det kändes, som om de
hördes ända upp i himmelen.
Herren var förunderligt nära för att
uppehålla, styrka och hjälpa. Vi fingo
anbefalla varandra åt Gud och Hans
nådesord. Gud kan inte utvisas, och
Hans ord är inte bundet. Å Hans
sida är allt klart, men frågan är, om
de vilja bli bevarade. Vi sökte att
hjälpa dem att bli rotade och
grundade i Ordet, och särskilt flickorna
i barnhemmet lärde sig en hel del
bibelspråk utantill. Detta kan bli dem
till nytta nu, då, som vi hört från
annat håll, de styrande samlat ihop de
evangeliska kristnas böcker för att
bränna dem offentligt. Det har
meddelats, att några börjat att tänka över
vad de förut hört, ,så att olyckan
blivit dem till gagn.
Och huru skola vi i fortsättningen
kunna bli dem till hjälp? En mor gav
oss ett föredöme i detta avseende.
Hon bodde med sin dotter på
stationen. Då barnen hämtades efter
utvisningen, togs även denna flicka med^
men då mor såg dottern, glömde hon
både sitt sjuka ben och sin käpp och
ilade fram för att rycka till sig
barnet och bära bort det. Hopp och
fruktan avspeglade sig i hennes
ansikte, då hon blev varse polischefen
stå där. Han blev själv djupt gripen
av denna syn och lät henne hållas.
Så få även vi taga de få och svaga
kristna där ute på bönens armar och
bära dem till ett säkert ställe, till
nådens tron, där det finns
barmhärtighet och nåd till hjälp i rätt tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
