Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19. 1 Oktober 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
383
Brev från missionär Hans
Nilson.
Käre redaktör för T. $.!
Fridshälsning!
Då jag i T. S. n:r 17 läste Bror N:s
»hälsning till kamrater och vänner», kände
jag en stark önskan att följa lians
exempel. Jag hade visserligen redan förut känt
en sådan önskan men av flera skäl tänkt:
kanske det är bäst att tiga. Ett av skälen
var fruktan för att mina glasögon liksom
gummans kunde vara så dammiga, att jag
hade svårt att se sakerna i deras rätta
ljus. Utan tvivel finns det i denna avfallets
och virrvarrets tid ovanligt mycket damm.
Om man då ser och känner egen och
andras nöd, så att både hjärta och ögon
tåras, bli lätt ögonglasen. fuktiga, och
dammet fastnar så mycket lättare. Den som
kan finna sig i allt och vänja sig vid allt,
har lättare för att hålla glasögonen fria
från damm. Det var ju bara de gamla,
vilka hade sett det första templets
härlighet, som gräto, när de sågo grunden
läggas till det nya templet. De yngre, som
ej sett det förra, fröjdades, jublade och
voro så glada, att de ropade med hög
röst. Kanske icke bara de yngre utan även
de av de äldre, som ej togo det så noga,
så länge de bara fingo ett tempel (Esra
3: 12).
Även jag, en av »de fre» hade liksom
Bror N. tänkt resa till Torp. Likaså
önskade jag, att min hustru skulle fått se och
vara med på denna minnesvärda plats, och
hon hade själv samma önskan. Men så
blev jag sjuk, just när det var tid att
resa. Mina trofasta systrar på Götabro hade
både inbjudit och ställt i ordning för oss.
Gud vare lov för alla trofasta vänner!
I nöden prövas de. — Men hade ni
underbara dagar på Torp, så hade jag ej mindre
underbara dagar med Gud på mitt
sjukläger. Gud ville tala med mig. Han
t. o. m. sände ifrån paradiset till min
hjälp. Jag har ju alltjämt trott, att vi
ha gemenskap redan nu med dem som
omtalas i Hebr. 12: 22—24, »änglar i mång-
tusental, en högtidsskara och församlingen
av förstfödda söner, som äro uppskrivna
i himmelen, och till en domare, som. är
allas Gud», men också med »fullkomnade
rättfärdigas andar». Nu vet jag det, ty de
ha i min nöd bringat mig budskap från
paradiset.* O, underbare, barmhärtige Gud!
Vänner, syskon! Kom alltid ihåg vårt
härliga sällskap! Våra hemgångna kära
intressera sig för oss. Nu vet jag det. Vad
betyder det då, om man blir missförstådd
och glömd av vänner, blott allt får bringa
oss närmare Jesus, Jesus allena! Det var
under stenregnet, som Stefanus fick se
himmelen öppen och Jesus stå på Guds
högra sida. Det var när Paulus stod allena,
som Herren själv stod honom bi. Paulus
hörde till dessa, som erfarit icke blott att
det finns kraft i Jesu blod utan även i
deras vittnesbörds ord; och han älskade
icke sitt liv så, att han drog sig undan
döden.
Vi höra icke till dem som. undandraga
sig, sig själva till förtappelse, utan till
dem som tro för att vinna sin själ. Vi
äga en levande, tillväxande tro, som
fostras genom lidandena, och som lära genom
allt. Broder Abrahamsson tror, att Jesus,
därigenom att Han lärde sig ha fördrag med
Judas, fick kraft att senare bedja för sina
bödlar: »Fäder, förlåt dem o. s. v.» Jag
tror, att Abrahamsson har rätt. Må även
jag och du, broder och syster, lära
genom vad vi få lida! Vare så detta en
brodershälsning till alla T. S:s läsare!
Jag är bättre till min hälsa men ej bra.
’Utan att vilja i minsta mån beröva br.
Nilson glädjen och välsignelsen av den
gjorda ovanliga upplevelsen vilja vi dock
erinra om att det ej i den anförda texten
står, att vi ha k o ni mit i g e m: enskap
med de fullkomnade rättfärdigas andar,
utan det står, att vi hava kommit t i 1 j
dem, d. v. s. förenats med dem i tron,
så att vi äro ett med dem, fastän vi ej
nu få umgås med dem. Med »de
fullkomnade rättfärdigas andar» menar aposteln
utan tvivel gamla förbundets heliga, som
fullbordat sitt lopp och med vilka vi
utgöra en enda församling.
J. S—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
