Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. 1 December 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
TRONS SEGRAR 466
»Det är en liten flicka här ute, som
ber att fröken genast skall komma till
den sjuke gossen i källarvåningen
där borta. Han har inte långt kvar
och ligger och frågar ivrigt efter
fröken.»
»Å, mamma», utropade Maria
förskräckt, »jag har alldeles glömt bort
att gå till Nils denna vecka! Men nu!
Vad skall jag göra? Konserten börjar
ju om en halvtimme.»
»Det är mycket svårt detta»,
svara-rade hennes mor, »men du kan väl
inte försumma konserten, ty det
finnes väl ingen annan, som kan taga ditt
parti.» Maria såg på sin lärare.
»Ni sade en gång att i nödfall,
t. ex. om jag blev sjuk, skulle ni själv
spela», sade hon helt sakta.
»Ja, nog kunde jag, men ni skall
betänka er, innan ni avgör er, fröken
Lund. Det skulle vara så bra för er
att vara med; det skulle göra er känd
och skaffa er elever, som ni ju gärna
vill ha. Kunde ni inte gå till gossen
efter konserten?»
Maria svarade icke. Hon vände sig
till hälften från honom och råkade
därvid få se sin egen bild i en stor
spegel. Hon såg en strålande ung
gestalt i en vacker, ljusgrå klänning
med mörkröda rosor i barmen och
skärpet, och i samma ögonblick tyckte
hon sig stå inför en beundrande
åhö-rarskara, vars applåder fyllde salen.
Men den bilden vek, och hon såg ett
blekt ansikte, ögon, som lyste med
o-naturlig glans, magra händer, som
sträcktes mot henne. Och då tyckte
hon, att en röst inom henne långsamt
och tydligt läste de orden, som hon
så väl kände ur sin bibel: »Vilken
som giver en av dessa små allenast
en bägare friskt vatten att dricka,
därför att det är en lärjunge —
sannerligen säger jag eder: han skall
ingalunda gå miste om sin lön.»
Kampen i den unga flickans själ
var hård, men den varade icke länge.
»Jag måste gå till Nils», sade hon,
i det hon åter vände sig till de andra.
»Det är tråkigt att besvära er med
att spela, men om ni ville vara så
snäll —.»
Maria gick.
Då Maria kom in i sjukrummet,
fann hon Nils i halvt sittande
ställning med huvudet vilande på sin
systers axel. De stora ögonen voro
riktade rakt framåt med en nästan
överjordisk glans. Han log mot Maria.
»Jag visste, att fröken skulle
komma», viskade han. »Spela — för mig
— en gäng till.»
Och Maria tog fiolen i sina
darrande händer och spelade, som hon
aldrig förr hade gjort. Hon vågade
icke se på Nils, men hon hörde en
suck av tillfredsställelse, då den sköna
melodien svävade omkring hans själ
och gjorde dess skilsmässa från den
lidande kroppen lättare. En gång
hörde hon de orden sakta viskas fram:
»Jesus, min Frälsare!» Och tårarna
började flyta ned över hennes kinder.
Lille Nils skulle snart få se sin
Frälsares ansikte!
En klagande suck bröt fram över
den stackars moderns läppar. Maria
lät förskräckt fiolen sjunka och såg
henne luta sig ned över sin döde
gosses kropp. Solskenet föll på det gula,
glänsande håret och de slutna ögonen.
Den lille pilgrimen hade lagt ned sin
börda och gått in i huset med de
många boningarna att där lyssna til!
de härliga tonerna av änglarnas
harpolek.
(Bymissionären).
«K.lrppan»
höll sitt kvartalsmöte i Långnäs deii 30
och 31 okt. Mötet tog sin början på
lördagskvällen, då redan rätt mycket folk
var samlat. Mötet var gott. Söndagens
trenne möten samlade fullt, ja överfullt
hus. Klippans åbor anlände från när och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
