Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. 1 December 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 TRONS
fjärran; tomma käril fylldes av den gode
(juden, som giver utan förebråelse och
hårda ord åt alla dem som av ett
uppriktigt hjärta åkalla Honom. Tack och lov!
Många vittnen hade mött upp. Dessa
voro N. Rehnman, Felix Boström, Arvid
Nilsson, Nina Strandberg, Dagmar
Väpp-ling, Gärda Gustavsson, Rut Långström
sam i un d ertecknad.
Ett behov, som mer än allt just nu
gör sig gällande, är väckelse både inåt
och utåt. Gud, mäktige Gud! Förnya i
dessa år dina väldiga gärningar.
Enl. uppdrag
S e k r.
U.-F. Hoppet i Ångermanland
hade missionsmöte i Fridhem, Billsta, sönd.
den 31 okt. Från när och fjärran hade
deltagare infunnit sig, och Guds
välsignelser flödade i rikt mått till törstiga
hjärtan. Friska budskap framburos av
evan-gelisterna Joh. Vestberg, I. Sääv, O.
Nordin, Gust. Karlsson, Hilma Åström, A.
Tenigel m. fl.
Enskilda överläggningar höllos under
middagsrasten.
Hoppet underhåller bl. a.
kinamissionärerna Karl Gustafson och Johan Öberg.
Hoppets årsmöte hålles instundande
trettondedag jul i Betel, överhörnäs, dit
deltagarna välvilligt inbjödos.
Något för barnen.
Brev från tant B.
Kära barn!
1 dag är det en fråga, som kommit
i mina tankar. Den frågan kom strax då
jag vaknade i morse och har allt sedan
ljudit i mina öron, och nu måste jag låta
den gå vidare till eder, kära barn. I
Joh. ev. 9: 35 står den och lyder så:
»Tror du på Guds So n ?» (M ä
n-n i s k o s o n e n, M e s s i a s.)
SEGRAR 467
Jesus hade nämligen nyss botät deni
blindfödde mannen, som ni minns vi läste om
i söndagsskolan på vårsidan. Sedani
träffade Han honom vid ett tillfälle och ställde
då denna fråga till honom. Helt säkert
var det en ung man. Nyss hade han
vittnat: »Ett vet jag: att jag, som var blind,
nu kan se». Och detta var något så nytt,
så oväntat och så glädjande för mannen.
Han hade ju varit blind ända ifrån sin
födelse.
Ni förstår, att han tyckte mycket om
sin store välgörare och ville nog gärna
riktigt beskåda Honom, med sina nya ögon.
Av det svar, han giver Jesus, förstå vi,
att den allvarliga ’frågan var mycket
viktig för honom.
»Herre, vem är Han då? Säg mig det,
så att jag kan tro på Honom!»
Att Jesus var en gudfruktig man och
var sänd av Gud, det visste han, och
det hade han bekant. Det se vi av
verserna 31—33 i samma kapitel. Men att
Jesus var Messias, det visste han ännu
icke. Jesus sade till honom: »Du har sett
Honom, det är Han, som talar med dig».
Då sade han: »Herre, jag tror». Och han
tillbad Honom.
Här ha vi en mycket skön bild av en
ung människas omvändelse till Jesus, till
att tro på Honom såsom sin Frälsare:
att tro på Honom och tillbedja
H o n o m.
Må denna fråga få rum hos eder, mina
unga vänner, och må den bli besvarad
av eder såsom av den lycklige unge man,
vi nu hört om!
Lycklig var även den unge gosse, som
en gång gav ett mycket vackert och
träffande svar på en annan fråga, varom jag
skall berätta för eder med några korta ord.
Förr i tiden,, när skolundervisningen icke
var sä väl ordnad, som den är nu, kunde
det hända, att äldre män -och kvinnor —■
som hade förmåga att undervisa barn —
blevo satta till lärare i någon avsides
belägen skola. Men det kunde även inträffa,
att t. ex. en gammal duktig tjänstemän
kunde få sköta en folkskola i huvudstaden.
I Berlin hände det, att själva konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
