Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. 15 December 1937 (Julnummer) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För julaftonen.
Av Bror Neil.
»Ty ett barn varder oss fött, en son oss given, vilkens herradöme
är på Hans axlar, och vilkens namn är Underlig, Råd, Stark Gud, Evig
Fäder, Fridsfurste. Es. 9: 6. (1878 års övers.)
Den som varit i tillfälle att se en
flod, som haft sin passage genom en
bergstrakt, har säkert förvånats över
att den stora vattenmassan kunnat
rymmas i de trånga öppningarna,
som finnas mellan bergen. Ovanför
bergpasset ligger floden lik en sjö,
och nedanför detsamma svallar den
i höga böljor; men i bergpasset
synes den försvinna till en helt liten
vattenmassa. Hemligheten är den, att
i det trånga bergpasset går den på
djupet. Kan den icke få rum att
utbreda sig, så går den djupt ned till
bergets rötter och skaffar sig så väg
på djupet. Och sedan den gått
igenom ett sådant trångt pass, sjunga
dess böljor en hö^stämd koral, liksom
vore de medvetna om sin makt, som
gör, att de icke kunna betvingas av
några hinder, utan måste fram, tills
de få uttömma sig i havet.
Guds löften äro att likna vid en
flod. Likasom den naturliga floden
vanligen har sin upprinnelse från en
liten bäck, så började Guds
löftesflod att upprinna i det fallna Eden
genom detta löfte: »Kvinnans säd
skall söndertrampa ormens huvud.»
Från den stund detta löfte gavs,
förökade Gud i sin godhet sina löften,
så att de snart bröto fram genom den
mörka, i synd fallna världen likt en
väldig flod, som bar de efter Gud
längtande själarna hän emot »tidens
fullbordan.» Allt härligare och
rikare flödade från Gud genom
profeternas mun dessa löften, tills de genom
profeten Jesajas glödande vältalighet
nådde sin höjdpunkt, och kunna liknas
vid ett hav, som häver sina vågor
högt i skyn och bär de stolta
skeppen på sina ryggar, men som ock går
ned i djupet för att likasom lyfta upp
det som finnes där. Så höja sig
stundom Guds löften hos profeten Jesaja
högt, högt, och lyfta upp jorden och
mänskligheten till tusenårsriket med
dess välsignelse och härlighet, men
sänka sig ock ned i djupet och skildra
Människosonens lidande, marter och
död för att upplyfta det fallna släktet.
Ja, löftena stämma överens med
varandra, och under det de brusa fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
