Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. 15 December 1937 (Julnummer) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
genom tidens mörker, köld och nöd,
sjunga de sin väldiga frihetskoral
0111 förlossning genom Honom, som
skulle komma.
Han kom, och med häpnad och
undran stå vi framför Honom, där
Han vilar på stråbädden, och fråga:
»Är detta späda barn den, på vilken
fäderna hoppades och i vilken alla
släkter på jorden skola välsignade
varda? Huru kan det vara möjligt, att
alla dessa högstämda löften kunna
rymmas i denna späda varelse?»
Människa, blotta ditt huvud, och böj dig
djupt i stoftet inför detta barn, ty
evighetstankar och planer, uppgjorda
före världens grundläggning, äro
inneslutna i denna späda telning. Det
är en ädelsten från den eviga världen,
tagen ur Faderns sköte,, som vilar där
på hö och strå. Tycker du, att Guds
löften ha för trångt här, ja, att de icke
kunna rymmas i detta lilla barn, så
besinna, att de gå på djupet. De
sträcka sig djupt ned, tillbaka till
Eden, ja, in i evigheten. Ack, om
Maria kunnat fullt fatta, vilken
klenod hon bar i sitt sköte! Guds
egen ögonsten, släkternas hopp och
världens försoning! Dock, hon
hade, om än dunkelt, likväl en aning
om Flans storhet. Änglasången,
herdarnas berättelse och de vise
männens offergåvor tillkännagåvo, att det
var något stort med detta barn.
Maria fick fostra och vårda denna klenod,
och hon skall behöva en evighet för
att begrunda och lovsäga den
härliga nåd, som henne vederfors. O,
vilken nåd att få i sitt sköte bära den,
som hela himmelens här beundrar och
tillbeder! Att få bringa offergåvor
och lovsång åt Honoin, genom vilken
och till vilken allt är skapat och som
bär allt med sin makts ord, men som
låter sig bäras i en svag kvinnas
armar och diar hennes bröst.
O, djup av hemlighet!
Förståndet dig ej fattar.
IS E G R A R 475
Men tron, som intet vet,
I dig sig salig skattar.
Du avundas Maria och säger: »Om
jag varit den lyckliga och fått i mitt
sköte bära den Evige!» Men hör!
Han kommer denna juletid åter till
dig, visserligen icke som ett spätt
barn, utan som en furste, som på
ett konungsligt sätt besegrat alla dina
fiender, och vill i nedlåtande kärlek
bo i ditt hjärta och vara din hjälpare
i all nöd. Så har du då, kära själ,
lika härliga förmåner som Maria,
herdarna och konungarna från
Österlandet hade, att mottaga, tillbedja och
beundra evigheternas konung. Och i
stället för att Maria bar honom på
sina armar, skall Han nu bära dig
på sina axlar. Böj dig då djupt i
stoftet för din Konung, och låt
Honom regera i ditt hjärta och ditt
hus under denna juletid och allt
framgent. Han, den Evige, som skapat
och uppehåller allt med sin makts ord,
vill bo och vistas hos dig. Ingen
koja är för låg för Honom. Han vill
gärna ingå till dig och sitta ned hos
dig för att förlåta, lära, trösta och
uppmuntra. Ack kära, släpp Honom
då in! Öppna din famn och ditt hjärta
för Honom! Det finnes icke heller
något palats, som är för stort och för
fint för att mottaga Honom. Du skall
säkert icke bliva generad av sällskapet
med den Evige. Han passar för
konungar och furstar, likaväl som för
herdarna. Här få de mötas, folk av
alla åldrar, stånd och stammar, för
att bringa Honom hyllning. Och vad
bär Flan med sig i sitt sköte till dig?
Eviga skatter, evig ära, liv och
oför-gänglighet. Skynda då att mottaga
Honom!
Låt oss nu betrakta Hans dyrbara
namn!
1. Underlig. Vad förnuftet icke
kan fatta, är underligt eller ett
underverk. Så är Jesus underlig, men tron
hyllar Honom gärna. Han är under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
