- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtioåttonde årgången. 1937 /
483

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. 15 December 1937 (Julnummer) - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

430 TRONS

På resa gennm UästErgötland.

På kallelse av Västergötlands
ombudsförening fick jag tillfälle att göra denna
resa genom Västergötland och insamla
medel för mörka orter. Det har varit för
mig en stor glädje att åter besöka kända
platser och träffa vännerna där samt höra
deras varma välkommen. Jag kände och
förnam, att det icke endast var ett ord
utan att det låg verklighet bakom.

Då jag var trött och sliten vid resans
början, och då många möten lågo
framför, var jag lite ängslig. Men vad
aposteln Paulus fordom fick erfara blev min
erfarenhet: »när han fick se bröderna, fick
han nytt mod». Av alla resor jag förut
gjort är det ingen som varit så skön och
givande för mitt eget hjärta som denna.
Ty det innebar en andlig förnyelse, då
jag på nytt fick säga som profeten: »Här
är jag; sänd mig». Alltså, ett nytt möte
med Gud innebär en förnyad kallelse. Och
är det någon som behöver en förnyad
kallelse, så är det i första hand vi
predikanter, evangelister och1 vittnen. Ja, det
var som att resa i förutberedda gärningar.

En av de bidragande orsakerna tror jag
har varit <3era, att en trogen skara
före-bedjare här i Sunne har följt mig under
hela resan med sina förböner. Gripande
har det varit att se vännernas stora
offervilja och intresse för arbetet på de mörka
orterna och höra deras varma böner, som
uppsändes för de medel, som insamlats
för platserna och för vittnena, som
arbeta på desamma.

Det var för mig en stor glädje att
komma till Binneberg, Vadsbo, och se den
präktiga lokal, som ömbudsföreningen
låtit uppföra där. Här mötte jag broder
Johansson från Skövde. Jag förstod, att
han var i form, då han fick åka ut på
landsbygden och vittna om Gud. Jag såg,
hur han solade upp ännu mer,, då
ungdomarna ropade i kapp vid hans inträde
genom dörren till lilla salen: »Vi ha fått
en stuga i Låstad, en ny utpost. Det är
bara bönesvar. Johansson måste komma
dit och predika». Ja–-.

Vi hade ett härligt möte, med mycket

SEGRAR 483

folk — jag tror det största antal som
infunnit sig på någon av de platser jag
denna gång besökt, med undantag av
Tre-vattna. Där hade vi också underbara
möten, då ordet verkade. Det kändes riktig
väckelse där. Mycket med ungdom’ på
kvällsmötet. Tack, o Gud, att det ännu finns
platser, där den ofrälsta ungdomen vill
gå för att lyssna till ordet!

Jag fick .även tillfälle att två dagar
besöka Mullsjö, där bibelstudievecka pågick.
Det var vila och vederkvickelse för
anden att få dela välsignelse med kamrater.
O, vad det är härligt med de heligas
gemenskap!

Det vore mera att nämna om de olika
platserna jag besökt, men referatet bleve
alltför långt, och jag är rädd för
redaktörens sax.

Tack, vänner, för edert arbete i Herren!
Håll ut ännu en liten tid! Det torde vara
den sista striden. Om den än är hård,
så skall den avblåsas, när skördens Herre
kommer.

En varm hälsning till alla vänner och
varje hem jag gästat!

Herbert Carlsson.

Hallandsbrev.

Ej ofta, om ens någonsin, är något
synligt i T. S. numera från Halland. I
jubileumsskriften läsa vi om att Halland var
ett av de fält, dit H. F. först sände
evangelister. Än i dag, 40—50 år senare, kunna
vi skönja spåren av dessas välsignelserika
och uppoffrande verksamhet. Särskilt i
nordöstra Halland kan, man än i dag träffa
sådana, som då kommo till tro, och som
genom Guds makt ännu äro bevarade i
denna tro, fastän, tillhörande olika
missionssällskap. H. F. bildade ju vid denna
tid ej själv församlingar. Det är intressant
att höra dem berätta om denna tid.

Här ute vid kusten är H. F. dock ett
så gott som okänt missionssällskap. Vi ha
ju ej heller ett enda ombud i Flalland.
Häromdagen voro vi ute och bjödo in till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:47:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1937/0599.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free