Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Stapelrecht ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stapelrecht
— 426 —
stauchen
II. itr. 1. s. speta. 2. h. (am djäknar) gå från
gård till gård, -recht, ra. stapelrätt.
Stapf, -era, ro., -e, -n, /., -en, -, ro. (fot)spår.
-en, stäppen, sv. itr. h. o. s. gå med tunga
steg, stolla, traska.
Star, -e, ro. 1. stare. 2. starr (ögonsjukdom).
Stär, -e[n], m. gumse.
stark, -er f, a. 1. stark. ~ an Leib:
kropps-stark, eer Esser: storätare, er ist e in den
Vierzig en el. ein eer Vierziger: han är
långt på fyrtiotalet, das ist doch zu e det
är väl (mag)starkt, går för långt. 2. grof,
tjock, stor, korpulent. Der Aufsatz ist
einen Bogen e uppsatsen upptager ett ark,
die Familie ist fünf Personen o* familjen
består af fem personer.
Stärkasten, m. konstgjordt starbo, stunk.
stark||beleibt, a. fet, tjock, korpulent, -besetzt,
a. nästan fullsatt; fulltalig, 8tor. -ese Sterke.
Stärke, -ra,/. 1. styrka, kraft. 2. groflek,
tjocklek. 3. grof kropp, korpulens. 4. stärkelse.
5. se Sterke, -mehl, n. kraftmjöl. -n, sv. tr.
1. styrka, stärka, göra starkare. 2. stärka
linne. -WaSSer, n. i vatten upplöst stärkelse.
Starkllgeist, ro. fritänkare, -geisterei, f.
fri-tänkeri. -geistig, -geistisch, a. fritänkar(e)-,
fri. -gläubig, a. stark i tron. -gliederig, a.
med starka lemmar, groflemmad. -knochig,
a. som har starka, grofva ben. -leibig, a.
grof, tjock, korpulent, -mut[hj, ro.
sinnesstyrka.
stärkrank, a. lidande af starren.
Stärkung,/. 1. styrkande, stärkande. 2.
styr-kemedel, -dryck, -smittel, n. styrkemedel.
Stärmatz, m. F stare.
Starmck[s]el, -, ro. F örfil.
starr, a. 1. stirrande, stel (om blicken). 2. stel,
styf, orörlig, omedgörlig, halsstarrig, -auge,
n. stelt, stirrande öga. -äugig, a. stirrande,
-blind, a. fullständigt blind, -blindheit, /.
fullständig blindhet, -e =• Starrheit, -en,
sv. itr. h. I. stirra. 2. vara, stå stel, styf,
stå ut, stå å ända. Von Gold oj vara
guld-smidd, öfverlastad med smycken, -heit,/
stelhet m. m. se starr, -kopf, ro. envis person,
tjurhufvud. -köpfig, a. envis, halsstarrig,
-köp-figkeit, /. envishet, halsstarrighet. -krampf,
ro. stelkramp, -sinn, ro. = Starrköpfig keit.
-sinnig = starrköpfig, -sucht,/, med.
katalep-si. -süchtig, a. med. kataleptisk.
Stät(ig) se stet[ig).
Station, -en, f. 1. station. 2. Freie ~ haben:
hafva fritt vivre. -i’eren, sv. tr. stationera.
statios, a. ståtlig, präktig.
stätisch, a. motspänstig, istadig.
Statist, -en, ro., -in, -nen, /. teat. statist, ’folk’.*
-isch, a. statistisk.
stätsch se stätisch.
Statt, I. 0 (jfr 2), f. 1. ställe, plats. An meiner
rw i mitt ställe, ordspr. ein gutes Wort findet
gute oj ett vänligt ord finner villigt öra,
die Bitte ~ finden lassen ei. der Bitte oj
ge-ben: gifva efter för, bevilja bönen, jfr nedan
ofinden, ojhaben. 2« Von ojen gehen:
försiggå, gå framåt, zu een kommen: komma
till pass. II. = anstatt.
Stätte, -n, f. ställe, ort, plats, stad.
stattfinden, -haben, itr. h. äga rum, blifva af,
komma till stånd, -haft, a. tillåten,
tillåt-lig, tillständig, -haftigkeit, /. tillåtlighet,
-halter, ro. ståthållare, -halterei, /. 1.
ståthållares bostad. 2. ståthållarskap. -halterin,
/. 1. ståthåilerska. 2. ståthållares fru.
-halterlich, a, ståthållare-, ståthållareämbetets,
-halterschaft, /. ståthållarskap. -lich, a.
ståtlig. -lichkeit,/. ståtlighet.
Stat||ue, -n, f. staty, bildstod, -uétte, -ra,/,
statyett, -uferen, sv. tr. 1. bestämma,
fastställa, förord na. 2. statuera. 3. tåla, tillåta,
låta ske. -ur, -era, /. ställning, hållning,
figur, växt. -ut, -[e]s, -era, ra. statut, stadga,
-utårisch, a. stadgad.
Stau, ro. i talesätten: das Wasser ist im oj
vattnet står stilla mellan ebb o. flod. das Wasser
im oj haben ei. halten: ha vattnet uppdämdt,
das Rad geht im oj hjulet stannar till följd af
bakvatten, biid. es im oj haben: vara förmögen.
Staub, -[e]s, 0, m. dim. f, 1- dam; stoft. Sich
aus dem oj machen: skudda stoftet af sina
fötter, taga till benen, etw. in den o*
ziehen el. treten: neddraga ngt i smutsen, jm
e in die Augen werfen: slå blå dunster i
ögonen på ngn. 2. =» Staubkorn. 3. fint
regn, vattenånga vid vattenfall, -bach, ro. bäck
med höga fall sä att vattnet delas i småpartiklar.
-besen, ro. damborste, damviska, -beutel, ro.
bot. ståndareknapp.
Stäube, -ra, /. = Staubbach, -n, sv. I. äfv.
stauben, itr. k. o. s. 1. i sht opers. damma. 2. ryka
som dam, flyga Omkring. 3. spränga framåt,
flyga, sätta i väg. II. tr. 1. strö. 2. gnm
fläk-tände, vannande m. m. skilja, t. ex. die Spreu
von den Körnern e skilja, van na agnarna
från stridsäden. 3. skingra, spränga, så att
de fara åt hvar sitt håll, 4. rengöra från dam, piska,
afdamma. -r = Abstäuber, -rn stobern.
Staub||faden, m. bot. ståndare, -feder,/, dun.
-gefäls, ra. bot. ståndare med knapp, -haar, ra.
fjun. -ig, a. dammig, -igkeit,/. dammigt,
neddammadt tillstånd, -kamm, rn. finkam,
-korn, ra. dam-, stoftkorn.
Stäubling, -e, m. poet. stoftets barn, dödlig.
Staubllmantel, ro. dam rock. dam kappa, -perlen,
pl. pärlfrö. -regen, ro. fint regn, duggregn,
-sack, ro. punspåse.
Stauch, -e, ro. åtskilliga klädesplagg ss. slöja,
halsduk, ärm, muff, halfhandske m. m. -e, -n,
/. 1. = Stauch. 2. hög, binge. -en, sv. tr. 1.
stuka, slå, stöta, nita. Fallend sich den Arm
e falla och bryta armen ur led, gestaucht:
kort och tjock. 2. sätta i hög, i binge. 3.
stöta, stoppa in i ngt. 4. hämma, dämma upp,
itr. intransitiv t, rfl. reflexivt, St. starkt, SV. svagt, tr. transitivt verb. II. har haben, S. har sein till hjälpverb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
