Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken låg vid en af Södermalms mest aflägsna gränder.
Bakom sig lemnade hon sjukdom och nöd. Hennes
barn, tvenne små flickor, voro svårt sjuka och ledo brist
på allt, utom den mest uppoffrande moderliga omsorg
och kärlek. Det var just denna kärlek, hvilken
påskyndade hennes steg och som föranledde fattandet af ett
beslut, hvilket hon eljest saknade mod att utföra.
Hoppets rodnad skimrade för några ögonblick på
hennes bleka, fina kinder och hon hviskade:
— Om jag förr hade gått, kanhända mycket varit
annorlunda.
Novemberstormen hven ganska skarpt. Svepande
den tunnslitna shawlen tätare omkring sig, ilade hon
framåt.
Snart var den långa väg tillryggalagd, som skiljde
henne från Stora Nygatan. Der stadnade hon framför en
ståtlig byggnad. Hennes krafter voro alldeles uttömda.
Med klappande hjerta och hårdt sammanpressade
händer, stod hon och blickade mot detta hus, der hon
fordom framlefvat så lyckliga dagar. Darrande och
bäfvande smög hon sig slutligen uppför den breda
trappan. Hennes iskalla, skälfvande hand fattade
klocksnöret, och hennes hjerta upphörde nästan att slå, då
dörren straxt efter ringningen öppnades. En betjent
mönstrade vid det klara lampsken, som utströmmade
från tamburen, qvinnans tarfliga drägt och i ögonen
fallande blekhet.
— Kan jag få tala med fröken Silfverkrona, —
hviskade hon.
Betjenten smällde igen dörren utan att svara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
