Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— I afton, då jag låg vid sidan om barnens säng
och bad Honom återskänka dem helsa och krafter, då
rann mig plötsligt i sinnet att jag icke gjort allt hvad
jag bordt för dem. En hemlig makt dref mig framåt
och nu ... se här ligger jag vid edra fötter ... Hjelp oss
från den värsta och tryckande nöden, och vår
tacksamhet, våra välsignelser skola evigt följa er!
— Du ångrar således ditt uppförande ... Du har
då varit mycket olycklig under de få åren af ditt
äktenskap med denne ovärdige, som ändtligen döden ...
— Nej, nej, missförstå mig icke, — ropade Clara
lifligt och reste sig upp från den knäböjande
ställning hon dittills innehaft. — Jag har ingenting att
ångra. Äfven om jag jemför de flydda tiderna med
det närvarande, så vill jag hellre ha genomgått de
sorger Gud behagat pålägga mig, än försaka den
gränslösa sällheten att ha varit allt för honom, min make,
som jag så högt älskat och hvars minne alltid skall
vara mig heligt.
Under det Clara talade, blef den gamla damens
ansigte allt mörkare, dystrare, strängare, och hon utbrast:
— Gå bort ovärdiga! Var det för att säga mig
detta du kom hit, så hade du kunnat bespara oss denna
stunds smärta och obehag. Om du ångrande kommit att
afbedja din skuld, så kanske jag förlåtit och glömt samt
åter upptagit dig och äfven barnen. Nu har du blott
rest en större skiljemur emellan oss båda. Sjelf har jag
en gång älskat en man, jemngod med mig i börd och
rikedom ... Ett missförstånd uppkom oss emellan, och
jag afstod från vår förbindelse, samt ändrade ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
