Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon in, för att leka med de små, »välsignade barnen»,
för hvilka hon hyste så stor ömhet.
En söndags eftermiddag sade morbror till mig, i
det han tog den unga tvätterskan om lifvet:
— Se här ser du din nya moster. Barnen
behöfva någon att hålla sig till och äfven jag — tillade
han småleende.
Detta beslut kunde jag icke rätt gilla. Min
barnsliga själ förstod ej huru man kunde sörja så djupt och
sedan glömma; jag hade funnit det mycket naturligare
om han dött af sorg, likt hjeltarne i mina sagor.
Jag hade nemligen af jungfru Lona fått en hel
mängd sagoböcker, i hvilka jag redan nu försvarligt
nog kunde läsa, sedan min fostermor bibringat mig de
första grunderna.
En dag, jag hade redan varit halftannat år hos
jungfru Lona, klädde hon mig midt på sjelfva
hvardagen i mina bästa helgdagskläder. Hon såg derunder
helt betänksam ut, till och med sorgsen. Derpå tog
hon mig vid handen, och så gingo vi öfver stora och
små gator, tills vi slutligen stadnade utanför ett
ståtligt hus, omgifvet af en liten trädgård.
— Vänta härute — sade hon, och aflägsnade sig.
Efter en god qvart återkom hon och bad mig följa
sig upp. Vi inträdde i ett stort rum, öfverfyldt af
böcker, inneslutna i granna bokskåp. Framför ett
skrifbord satt en fyratioårig man, som hade ett allvarligt,
men behagligt utseende.
— Här är gossen, jag talade om med herr
rektorn, och jag hoppas han skall blifva till nöjes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
