Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ferdinand lille — tillade hon med sakta röst.
Jag lemnar dig här, på det du må uppfostras till en
bra menniska. Jag kan ej lära dig mera, än hvad jag
redan gjort, och tror du mera passar till läskarl än
handtverkare. Var snäll och flitig, samt gör mig all
heder.
Gråtande kastade jag mig i hennes famn. Huru
smärtsamt att jag måste lemna henne.
— Skola vi ej mera återse hvarandra — frågade
jag snyftande.
— Hvarje söndag, då du under veckans lopp varit
flitig — hviskade hon; sköt mig ifrån sig och stängde
dörren emellan oss.
Behöfver jag tillägga, att ingen söndag förflöt, som
jag icke besökte henne, och att dessa söndagar voro
för mig likt de skönaste festdagar; ty ju mera jag
vexte upp, ju mera förstod jag att värdera det goda
min fostermor gjort och verkat för mig.
Emellertid funderade jag många gånger öfver
sättet, hvarigenom hon lyckades förskaffa mig plats, som
helpensionär i rektor M:s utmärkta pensionsanstalt. Flera
gånger frågade jag henne härom, men hon skakade blott
på hufvudet, smålog oeh menade att detta vore en
hemlighet, som hon nog skulle taga med sig i grafven.
Först då jag tagit magistergraden, berättade mig
rektor M., på sjelfva min förlofningsdag med hans
äldsta dotter, huru härmed hängde tillsammans.
Jungfru Lonas far hade varit lots och då, med egen
lifsfara, räddat en rik engelsman från att omkomma i
vågorna. Af tacksamhet hade denne till honom låtit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
