Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Tyst, jag vill aldrig höra talas om’et —
hviskade hon buttert, medan klara tårar dallrade i hennes
ännu så vackra blåa ögon.
Vid mitt giftermål öfvertog jag min svärfars plats
vid skolan.
Morbrors familj var då kringspridd, han sjelf
längesedan död; men några år dessförinnan anförtrodde han
mig: att fastän hans hustru var en snäll menniska,
kunde hon dock ej komma upp mot »salig Malena»,
som han evigt skulle sakna.
I mitt hus har jag upptagit Karin, hans yngsta
dotter, för att gifva henne en passande uppfostran; ty hon
har icke allenast ärft sin fars smak för theatern, utan
visar sig också äga de största dramatiska anlag.
Flera år lefde min fostermor för att glädja sig åt
min husliga lycka; men min hustru och jag kunde
aldrig öfvertala henne att flytta till oss. Vid alla våra
försök härtill svarade hon:
— I mitt lilla rum trifs jag så godt, och mina
tankar äro då alltid hos er ... Jag behöfver ej mera
för att vara lycklig. För resten är jag för
gammaldags och passar icke för nutidens folk.
Kanske hade hon rätt häruti. Åtminstone var hon
kruserlig och ödmjuk, så att hon ibland bragte mig i
förtviflan.
Så till exempel, när vi hade främmande, ville hon
aldrig besöka oss. Desslikes nekade hon till dopet bära
vår förstfödda. Hela aftonen uppehöll hon sig i
sängkammaren och stod bakom den halföppnade dörren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
