Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Carl och Skön Öllegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nedkommen, och i visshet om sin räddning,
öfvergaf henne den öfverjordiska kraft som uppehållit henne
och hon förlorade medvetandet.
Djupt smärtade det henne att främlingen redan
aflägsnat sig, så att hon ej med ett enda ord hade fått
afbörda sig den beundransfulla tacksamhet hon hyste
för honom.
Otaliga gånger beskref hon sin räddare för fadren,
som, full af ångest, endast haft ögonen riktade på sitt,
i dödsfaran sväfvande, älsklingsbarn.
Snart begåfvo sig de husvilla till byn, der de, så
godt sig göra lät, inlogerades i bondstugorna.
Prestgården och alla uthus voro redan en rykande och
flammande askhög. Kyrkan hade äfven fått en lindrig skada;
men genom ihärdiga bemödanden lyckades man rädda
densamma.
Vid middagstiden kom ett ridande bud från
husfrun på Stora Ljungby, hvilken för tillfället bodde på
en henne tillhörande mindre egendom Beltorp, emedan
konung Carl XI tagit sitt högqvarter på Ljungby.
Budet medförde den helsning, att pastor Nessenius
jemte sin dotter tillsvidare måtte gästa på Beltorp.
Härpå ingingo de med glädje; ty genom
krigsoroligheterna och Snapphanarnes utpressningar voro hans
sockenboer alldeles utblottade, så att deras vistelse i byn
voro de stackars bönderna till stor tunga.
Redan samma afton anlände pastor Nessenius och
hans dotter till Beltorp. De mottogos med den största
hjertlighet af husfrun, som, ensam och derjemte sjuklig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
