Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rik flicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man började att långsamt vandra hemåt. Selma
och Henrik drogo sig en smula tillbaka, de plockade
blommor och gräs; men fastän de talade föga, hade de
aldrig i högre grad än nu varit intresserade af någon
konversation.
Laura och herr Algersson gingo vid hvarandras sida;
äfven de voro fåordiga och tankspridda. Först då de
hunnit till slutet af alléen märkte de att de voro allena.
— Låt oss sätta oss här under lindarne och
invänta de båda unga, som likt tvenne barn svärma
omkring, — föreslog arkitekten.
Laura satte sig på den anvisade platsen.
— Här satt jag första aftonen efter min
hitkomst, — fullföljde han efter några ögonblicks
tystnad. — Då, likasom nu, satt jag vid er sida... men
vi voro ej allena. Om så varit, tror jag mig icke
kunnat låta bli att, likasom nu, kasta mig för edra fötter
och fråga: Laura, har ej ditt hjerta igenkänt mig?
Han låg för hennes fötter och brännande kyssar
betäckte Lauras darrande händer. Men det var ej
densamme hon hittills skådat: det var en mörklockig man,
som häftigt tryckte henne till sitt klappande bröst.
— Gud, min Gud, — hviskade hon, — är detta
en dröm, så låt mig ständigt få drömma!
Hon lutade sig öfver\honom, deras läppar möttes
och hjerta klappade mot hjerta i en lång och salig
omfamning.
— Edvard, — stammade Laura, — hvarföre denna
hemlighetsslöja, som jag ej förmår att lyfta?
Hvarföre dröjde du så länge innan du slutligen kom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
