Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rik flicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tryckande Laura tätt intill sig började Algersson
berätta:
— Mitt första vistande i Amerika var ganska
lyckligt, och som du vet hade jag de bästa framtidsutsigter.
Tvenne år förgingo på detta sätt och dina bref voro för
mig en källa till oändlig sällhet, ty din kärlek tycktes
snarare till- än aftaga. Döm då om min förtviflan när
jag emottog din fars bref, deri han förbjöd mig att
vidare skrifva till dig, emedan du stod i begrepp att gifta
dig med en baron Falkenklo ...
— Således var det min far, som äfven denna gång
åtskilde oss ... Icke ett enda ögonblick tänkte jag på
någon förlofning med baronen, — försäkrade Laura.
— Det vet jag nu, och äfven då tviflade jag härpå,
derföre skref jag otaliga bref till dig ...
— Dem emottog jag aldrig, — suckade hon
vemodsfullt.
— När allt svar uteblef, trodde jag du slutligen
gifvit efter för din fars önskan och genom din tystnad
ville visa mig din fullkomliga glömska och likgiltighet.
Men jag kunde dock icke glömma. Oupphörligt följde
mig minnet af hvad jag en gång egt och tanken på den
lycka jag förlorat. Hastigt lemnande den fördelaktiga
plats jag innehade, försökte jag genom resor förströ och
skingra dessa minnen. Under en dylik färd blef jag
bekant med en gammal svensk landtbrukare. Vi fästade
oss med hjertlig vänskap vid hvarandra, och slutligen
kunde vi ej mera skiljas. Han adopterade mig, ty han
önskade helt och hållet anse mig som sin son, derföre
antog jag äfvenledes hans namn. Så förgingo fyra år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
