Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur en Konstnärs lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag har ej med lugn kunnat åse en olycka som, i tid
betänkt, hade kunnat undvikas.
Hon reste sig upp, för att gå.
— Elin, — hviskade jag åter och fattade hennes lilla
hand, som hoplade boken. Den var darrande och kall ...
Hon försökte draga den tillbaka.
— Elin, — upprepade jag, — o, säg att du ej
förskjuter mig, och att denna lilla hand aldrig skall
bortstöta mig!
Hon satte sig ännu en gång bredvid mig på soffan,
men bortvände hufvudet, och jag behöll den lilla
motsträfviga handen hårdt sluten uti min.
— O, huru högt älskar jag dig icke, — fullföljde
jag med passionerad häftighet. — Du är mig kärare än
allt annat på jorden, o säg, att du ej har hjerta att
förskjuta mig!
Nu vände hon emot mig sitt ansigte. Det var blekt,
men de mörka ögonen strålade varmare än någonsin.
— Jag förskjuter ingen, — hviskade hon, — men
jag älskar er ... icke.
Jag sprang upp och nu stodo vi midt emot
hvarandra. Våra blixtar möttes, som tvenne eldslågor, och
vi hemtade båda djupt efter andan.
— Du älskar mig icke, — upprepade jag; men
förskräcktes nästan öfver det hesa ljud, som med möda
frampressades ur min strupe. — Du älskar mig icke ...
och likväl kan jag ej lefva, utan att få ega dig ...
Min varma kärlek skall slutligen framkalla ett
återsvar ... O, låt mig hoppas ... jag besvär dig derom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
