Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Critik öfver Critiker. Med Utkast till en Lagstiftning i Snillets Verld - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vitterhetens cannibaler, hvilkas erzcannibal just
denne Voltaire var!
I England — är man så mycket
vildare, som man är starkare.
Och hos oss, min Herre, är der
någonting så calmuckiskt och så hottentottiskt, så argt
och så lågt, som icke varit försökt? Jag frågar
er, en så djup kännare: Denna Fackla, som
skulle förelysa snillen på vägen till Ära, har
man ej slagit den in i synen på dem, svedt
ögonbrynen och bränt ett ansigte, som kunde
hafva glädt verlden med uttryck af det sannas
gudomliga, af naturens sköna, åtminstone af ett
menskligt behag; bränt så vildt, att de sedan
sett ut, som hade de sprungit från bålet?
Ni, min Herre, älskar Vitterheten: säg
mig, tror ni ej, att förbannelsen af dessa
skådespel hvilar ännu på någon kal hjessa, hvilken
af sina lagrar kan höljas, men aldrig välsignas;
nej! hvilkens lagrar, från detta fält, hämndens
ljungeld härjat, eller skall härja.
Och, i sanning, de tunga suckar af
lidande, och ångsten af skam, och smärtan att
skändas för intet brott, äro de gjorda att föda löje,
att föda sällhet hos någon under himmelen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
