Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Critik öfver Critiker. Med Utkast till en Lagstiftning i Snillets Verld - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag vet nog, att SHAFTESBURY, hvars
höga ande jag tillbeder, gjort en liten
mästerlig bok, för att lära oss — att Åtlöjet, eller
löjliggörelsen, är det enda ägta prof, hvilket
alla jordens storheter borde undergå, för att
dömmas, om de dermed stå ut, sanna; om
icke, falska.
Men jag — känner ingen annan
infallibel Autor, än Naturen. SHAFTESBURY har,
i min tanke, med allt sitt stora snille, orätt.
En narr, af genie, hade bort uppfinna hans
lära. Ty denna lära, vill den icke säga oss:
"Att man bör väl dragas genom smutsen, för
att aktas ren; och att en ädel man bör djupt
höljas af skam, för att rätt blänka i sin ära"?
Allt det löjliga, min Herre, Konsten gör,
är, liksom allt det vettiga, ömma, eller höga,
Konsten gör — idel Fatuitet och Phoebus.
Det är blott en dårarnes högtid: blott ett
gamman gjordt åt Vitterhetens tölpar. Ty Phoebus,
min Herre, finnes i det låga och det löjliga
äfven så ofta, som i det höga och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
