Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Critik öfver Critiker. Med Utkast till en Lagstiftning i Snillets Verld - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allvarsamma, och är i bägge dessa slagen — icke
annat, än det tölpaktiga i stort.
Deremot är det sanna och naiva löjliga
— Naturens egna; sådant, som det oftast
synes i den förvillade mensklighetens underbara
och lifliga contraster. Detta retar oss till det
godhjertiga Löjet: hvilket kan uppväcka själen
både till en ny ömhet och en ny vishet. Till
ömhet — ty det visar oss menskliga
svagheten, huru den jollrar, huru den yrar, blottad
i sin skam, hvarvid man
ler med återhållna tårar:
och till vishet — ty det låter oss se hvad
som är en sann värdighet. Åtminstone ger
detta naiva löjliga oss alltid en viss storsint
välvilja emot den, som är föremålet. Ty det
synes, som detta föremål vore ett offer, hvilket
Naturen gör åt vår egen höghet: och hvarpå
det således är omöjligt att icke se ned med ett
välbehag. Ehuru blotta nöjets liflighet måste
göra det sanna löjliga alltid för oss dyrbart.
Hvilket var det som mentes med denna tanke
i första Delen: "icke det löjliga en liten
arglistig Konstens narr gör ihop — utan det
stora löjliga, som Naturen, då och då,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
