Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Efterhärmning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skönheter." På ett nordiskt sätt betraktadt, är
detta endast en vitter Vikinga-lek, som deruti
består, att så fara ut på härnad efter
Snillesära, som våre fordne Gripar efter guld, på det
lilla barbariska vilkor, att hvad man röfvat i
andra länder, aktas hemma för ett laga-fång.[1]
Men i en mera mild och förtrolig styl är det
att "stjäla frukt från grannen, för att fägna
eder": hvilket går förträffligen an, så länge ni,
som fägnas, har mera fin gom, än fin känsla
af heder. Annars är det klart, att nation emot
nation är såsom person emot person: och att
det ni stjäl, der solen går upp, gör er till tjuf,
der solen går ned, om ni ock kunde som
solen göra en lika hastig och lysande bana.
Derföre står, än i denna dag, det, som den
ädle, blygsamme, majestätlige Virgilius i
löndom tagit från Homerus och från Theocritus,
äfven så klart för verldens ögon, som först,
emot 2000 år sedan, när detta lilla tillgrepp
vågades.[2] Det är vittnadt, att Horatius lånte
sina Sångers både blomster och ljungeldar af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
