Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar af Utgifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
d. 2 Oct.
Jag reser härifrån landvägen till London med
en Gentleman om ett par dagar. Det kostar: men
helsa och lif hafva intet pris. Mina kläder äro
bortskämde af hafvet. Jag fruktar att skatta till
Highwaymen, som man säger är ofta oundvikligt.
Med ett ord: jag kan komma en ganska fattig
riddare till London. Väl! jag har glädje och mod
— Om Hr Casseuren —. Också jag har
min politik och min plan.
d. 3 Oct.
— Det är verkligen en stor dårskap att fara
öfver hafvet, då land är möjligt. Härefter är
jag hellre din tåssa, heliga Land! än alla
Capteners Capten till sjöss. Säg Clementine ... att det
vi kallade en promenade öfver hafvet (och som hon
vill göra) är så promenade, som att flänga
barbaka på en skenande skjutshäst till Stockholm,
under slagregn, dunder och blixt.
Man kommer ned i kajutan, detta kyffe af
elände. Der ser ni en Capten sitta rökande med
gravitet af en sjuk hund; och ett par passagerare
utan mine. Man tröstar sig som man kan, tills
man börjar känna mage, hufvud och hjerta
välfvas. Ni finner då, att ni är i Konungariket
Ipecacuanah; och tänker med bestörtning på er första
hyllning till Gudinnan Vomitina, alla sjömäns
gudomlighet. Derpå kan ni hvarken tänka eller
stå. Man stoppar er då som en gås upp i ett
litet skåp under taket, icke för att kakla och fetma,
utan för att tiga och magras. Der sjunker ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
