Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda Uppsatser - I anledning af Clewbergs Tal öfver Drottning Lovisa Ulrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2l8
De följande raderna hafva sin Mästares högd.
"Med en trög och grumlad våg" hvilken mälande
skönhcl! "Mälarn Stockholms murar sköljer. "Där
Suphirns och purpurns glans — pä en härmad
himmel stridde" renhet! sanning! sköuhet! "Lägst
i djupets grottor fly — stumma, darrande»
förskräckta" Mästcrlighct! denna raden är en af de
ädlaste innu iiägonsin sett. Verkeligen: màn kan
ej tänka sig nftgon ting fullkomligare än det
Ode-språng soni följer, och genom hvilket ämnet
träffas. "Han ropat liar — O flud! lian ropat liar:
Lovisa!" Finhet! pathos, styrka, det förvånande,
allt är där.
"Och Snille, du — som af dess Gudaröst
fått muntran och beflil" detta sista är ett
rimord: Nödens. Man vill säga: välde, myndighet.
— Men det är en hftrdhct att upptaga sådant.
Rimets tvång fordrar en så ojcmnförlig konst att
ej synas, så mycket tålamod, att, till den
verkeliga rättigheten att förädla ett ord, jag ej
påstår min granskning. "Som idel Hjeltar — detta
oumbärliga idel är aldrig ädelt. Det brukas ej
utan i de familicraste talesätt. Flera hade ej
varit sft myckel spänd men mcrà ren och sdnn
t
kraft. "Och styrkan ej till öfvermod" kan
förklaras: men tillhörer cj cliaraktercn af en Qvin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
